På torsdag eftermiddag installeras en ny diskmaskin hos åttiotaggarna. 4000kr för maskinen och 800kr för installation och bortforsling av den gamla. Billigt va?!

Och gammal var ordet. Hittade tillverkningsdatumet på märkplåten: vecka 48 1985. Den har alltså tuffat och gått i trettio (30!) år. Fantastiskt.

Nu bokade jag maskin och montering per telefon. Bad om en med så enkel manöverpanel som möjligt. Åttiotaggarna var tekniska idioter redan innan de blev pensionärer (de hade t.ex inte fattat att man kunde pausa en video, förrän jag flera år efter införskaffandet, undrade varför de inte pausade en film när Ma måste pudra nosen och skrek inifrån gästtoaletten; "vad händer, berätta vad som händer!". Ridå).

Jag har kommit på ett marknadsföringsbegrepp som jag tror skulle sälja: "seniorvänlig", vore väl bra om apparater som passsr åldringar lite bättre än andra kunde märkas med det; om prylen har få enkla knappar, stor och tydlig text och inte kräver muskelstyrka (mina åttiotaggare fixar t.ex inte att skruva fast och pyscha en flaska hemkolsyrat vatten: de har inte greppstyrka till det).
Men ett urvalskriterium när man söker i en webbutik; "seniorvänlig" oavsett om det är en diskmaskin eller en mobiltelefon.

Gissa vad din fiffiga fru
fixar ihop just nu?!

(Ledtråd "dia 100mm")

Asch, idéen var för bra för att inte genomföra: det blev en adventskalender till Halvan ändå som kulminerar med några julöl i slutet och varar till annandagen (det råkade bli 26 flaskor).

Jag tror inte han druckit nån av dem förut, även om han förstås druckit andra ölsorter från t.ex Brewdog, Brooklyn, Dugges och Oppigårds.

Jag hoppade över veteöl, lambik, kriek och saison, för det brukar han inte gilla. Jag satsade istället på lager (ljus och mörk), ale; som vanlig ale och som apa, ipa och dipa, dessutom nån porter, stout och bitter.

Dessutom så var de så snälla på Bolaget och skrev ut smakbeskrivningarna (det tar lite tid) så dem ska jag numrera och tejpa fast på flaskorna nu.

Eller det blir nog ikväll, ska rolla badrumstaket en gång till i dagsljus och åka till åttiotaggarna och röja upp ett kaoskök efter det att deras diskmaskinen pajade i torsdags, vill inte tänka på hur där ser ut. Det kunde tydligen inte vänta till imorgon iallafall.

Det där badet i fredags känns avlägset. Så här våt och full med bös och barr blir man efter pölplask och musjakt i skogsbrynet.

Tur matte inte bäddat sängen så man torka lite bekvämt, för handduken i hallen räcker inte på långa vägar.

Idag skulle vi lekt med Irma igen på morgonkvisten, men jag försov mig, kan bero på att Dante kom och väckte mig kvart över fyra och verkade vilja gå ut. Eftersom han ägnat söndagseftermiddagen, tillika kvällen, åt ett märgben modell Familjen Flinta som han fått av snälla grannen, så var det inte läge att hoppas på att han skulle somna om. Men allt han ville i det kalla utemörkret var att pinka en skvätt och lattja runt i snöyran som då rådde, han kanske kände på sig att den skulle vara borta till vanliga morgonrutten.

Halvan och jag har gnabbats om hotellglasen.
Är det nån som jobbar/jobbat som hotellstädare och vet? Eller känner nån som jobbar i branschen?
Jag hävdar att den som städar diskar upp glasen som tillhör rummet i handfatet i samband med städningen, varför jag brukar ställa alla använda koppar o glas på kanten. Halvan hävdar att all disk samlas in och diskas centralt.

Vem har rätt?
.

Vilar ut på hotellrummet till Lisa Nilsson på tv:n. Hötorgshallen, två teaterpjäser; Ayckburns buskis "En fröjdefull jul" på Stadsteatern som matiné och sen bums till Teater Galeasen och Sara Stridsbergs "Konsten att falla" om Edie och Little Edie i deras förfallna hus i East Hampton.

På Stadsteatern skrattade Halvan så han fick andnöd när det skulle spelas en pjäs i pjäsen: en dockteaterpjäs. Det var ärligt galet kul. I övrigt var det på nivå OK inom sin genre, men inte i min smak; skämt som bygger på tjötiga och gnälliga kvinnor och ointresserade karlar. För mycket schablon och lätta poänger.

På Galeasen gjorde Ingela Olsson och hennes motspelare Monica Stenbeck varsin Edie instängda i ett eget universum roterande som satelliter kring varandra på ett vis som var trovärdigt och berörande (särskilt för en dotter med åttiotaggare envist fastvuxna i sitt nedgångna ruckel). Skulle säga att fullpoängarbetyget till lika del beror på Stridsbergs manus, Günthers regi och skådespelarprestationerna. Så till den som vill, kan och hinner; masa dig över Skeppsholmsbron och ge dig själv en portion stark, intensiv och berörande och samtidigt rapp o fyndig teater.

Sen gick vi till ett ganska nytt Brasserie bakom Kungsan; på Västra Trädgårdsgatan nära Kreugers Tändstickspalats. Brasserie Makalös beläget i Hotel Makalös. Gissar att det heter så för att de la Gardies slott som låg där UD nu ligger mittemot Operan hette så? Nåja: frankofilt så det förslog, t.om utrustat med en arrogant fransk servitör.

Först fick vi ett bord rätt under en strålkastare typ fotbollsplansbelysning, lite ovant numera på en svensk restaurang att kunna läsa menyn utan besvär, så vi klagade inte. Grannbordet däremot fick spader och fick flytta, nästa sällskap också, fast då fanns inga alternativa lediga bord (nej, vi luktade inte). Halvan tog grodlår och en fransk öl av pilsnersort som visade sig vara slut tillsammans med hummer, ostron och de musslor som jag tänkt äta. Jag åt en créme brulée på roquefortost, valnötter och päron; en underbar förrätt och det enda som var en fullträff. Grodlåren var sega, Halvans entrécôte smaklös trots café de Parissmör och närmast rå i mitten trots medium rare-beställning. Min varmrätt skulle vara kycklinglever med korn av gåslever serverad med rökt potatis. In kom en djup tallrik med en mycket syrlig smörsoppa med mosad skalpotatis och små grå bitar lever som flöt runt i det smälta smöret. Någon rökighet, eller för den delen någon gåslever, gick inte att urskilja. Så det var inte ett ställe att rekommendera, lite för mycket slarv med maten (jag fick även fel förrätt först), men jag blev kär i deras svartsmidda vinkylarhållare med franska liljor och i vinplanschen på damtoaletten. Om nån vet var man kan skaffa någondera så ska jag frångå julklappsfriheten i år och skriva önskelista till Halvan.

Dessutom avrådde servitrisen mig från att ta ett glas Moulin Touchais till Roqueforten till förmån för ett glas Gewürztraminer som blev surt och blaskig till den söta och salta rätten. Jag tror alltid att alla som serverar vet mycket mer om vin, det är kanske dags att tänka om och stå på sig. Rn snäll och lätt röd bourgogne till den sura levern var också malplacé, en öl hade suttit bättre.

Men som sagt vinkylarfoten, eller vad det kan heta, och planschen tackar jag inte nej till.

Förr tyckte jag att det alltid regnade i Göteborg, nu tycker jag istället att det alltid regnar i Stockholm.

Vi är på väg till huvudstaden, Halvan ska dra till Långtbortistan imorgon, men idag ska vi hinna med två teaterföreställningar och en restaurang.

Snälla nybadade hunden är hos snälla grannen.