Halvans barn gav oss biljetter till Magnus Betnérs och Soran Ismails föreställning. Se den!

Igår sa telefonen ifrån; jag orkar inte härbergera fler av dina valpbilder, jag måste få spy! Så jag har helt sonika tömt den på bilder och filmer och sparat dem på en dator, som jag hoppas inte ska bete sig som Vics (www.fitterbittan.se) brukar göra. Jag är ju visserligen inte med Äpple, utan kör gamla vanliga stentråkiga Fönster. iCloud är över min horisont, vet bara att det kostnadsfria lagringsutrymmet är fullt: men av vad?
I alla fall så får man ju börja samla på sig nya pälsbebisbilder i telefonen att ha att visa upp när andra visar barnbilder. Vi börjar med ett "sitt snällt mitt i skogen-porträtt". Första advent inleddes med lång och lerig skogspromenad samt tre taggsvampar och en smörsopp.

det är inte vackert alls.

Igår adventspyntade vi hos åttiotaggarna (ja, vi o vi alltså; Dante pyntade mest med sin blotta närvaro). Pillade fast adventsstjärnor på kvarlämnade häftstift, spikade fast en urblekt granslinga med lampor på verandaräcket, joxade med sladdar till adventsljusstakar, bytte glåmigt lysande lampor och bytte kransar på dörrarna (från plastmidsommarkrans med prästkragar o blåklint till plastjulkransar, den ena med barr och den andra med lingonris. Men det viktigaste: att det gick att tända upp en ljusslinga i en enbuske i trädgården gick inte att fixa. Han som klipper åttiotaggarnas gräs hade även lyckats klippa av sladden. Jag var slö när jag avpyntade sist, lät slingan sitta kvar och kastade in sladden djupt in under busken, men inte tillräckligt långt in alltså. Så idag åkte vi dit och skarvade och eltejpade ihop sladdkraken; döm om min förvåning så fick jag igång den. Så nu kan julen komma.

Den senaste mattan, en semiantik Belutch, togs genast i beslag av hundtullen.