Ibland får man ju lysande idéer som när man väl kommit på dem, är så självklara att de inte längre framstår som lysande. I våras drog vi ut vatten i trädgården. Från rören under handfatet på gästtoaletten så där fanns alltså både varmt och kallt vatten. Det blev inte många hundralappar extra att fixa ett blandarutkast på väggen, även om varmvattentillgång i trädgården kändes onödigt lyxigt. I Göteborg hade vi en kringbyggd gård utan insyn så där hamnade badkaret efter badrumsrenoveringen och där hade vi varmvatten ute -annars hade vi nog inte behållit badkaret. Men idag kom jag ju på varför vi har det även här: för att kunna tvätta hunden ute förstås! Dante blev av med den värsta leran och kunde sedan skaka av sig ordentligt utomhus. Toppen! Och ja; det var ju självklart förstås! Selen ligger i blöt och Dante vilar sig torr på hallmattan.

Somliga är rätt skitiga efter en stund med katapult-Astrid i rastgården. Jag ska tvätta mina jeans, jackan o skorna. Dante; vill du bada kanske?

Igår servade jag åttiotaggarna. Skjutsade till doktorn för vaccination. Handlade mat, gick ut med sopor o tomglas, lagade middag och lagade radion (tryckte på FM-knappen). Rensade telefonsvararen och mobilerna. Hade mobilkörlektion. Det spelar ingen roll hur många gånger jag visar hur man ringer upp någon från telefonboken; Ma bara toktrycker helt planlöst, den här gången hade hon lyckats ta bort alla kontakter ur telefonboken och istället lyckats lägga in den andra dotterns telefonnummer åtta gånger. Tydligen hade hon dessutom ramlat i veckan så Pa fick hämta grannen för att få hjälp att få upp henne.

Halvan å jag ska på lite familjerättslig information, Dante ska stanna hemma, tror ni han känner det på sig eller?

Den som läst min blogg behöver inte vara särskilt slug för att konstatera att jag är väldigt glad i lök. Vit, gul, röd, rosa och så drottningen av dem alla: schalottenlöken. Det finns inte att kylskåpet skulle gå tomt här hemma på ett nät schalotter. Och bananschalottenlök duger inte, även om de är desto enklare och snabbare att skala och hacka, de är för mesiga i smaken. När jag gör vitlökssmör brukar jag bryna en del av smöret med schalottenlök. Men nu då; hittade ännu en ny lök, fast denna gång i fondhyllan (Coops, inte bankens). Gillar egentligen inte fonderna från Bong för det finns ett å annat skräp i innehållsförteckningen, men den här kunde jag bara inte motstå. Och som den levererade!, den är så god att jag har kommit på så många användningsområden i vårt tvåmannahushåll att (den första) flaskan tagit slut på två veckor. Idag åkte det sista ner i champinjonsoppan (jo; plockar fortfarande snöbollar vid komposten).

Först skogspromenad i dimman, lite läskigt tyckte Dante. Sen en lektur med Frasse. Sen vila ut hemma hos Frasse; nytt att vara på besök hemma hos en annan hund och dricka ur hans vattenskål, bita sönder hans leksaker och sno hans ben.
Nu har han bäddat hemma i hallen, blir nog en lång eftermiddagslur.

Idag ska vi på äventyr jag å Dante, vi ska gå genom skogen för att hälsa på Golden Retrievern Frasse som flyttade från grannskapet i augusti. Nu sägs det bara vara tre kilometer om man lyckas välja rätt stig. Sen ska jag idag göra det jag planerat göra imorgon eftersom då ska jag iväg på nåt annat för att de förbaskade kalendrarna i telefon och padda inte synkar.

Människor man känner är inte alltid helt igenom genomtänkta och politiskt korrekta, man gillar dem så där lite lagom i rätt sammanhang, men man delar inte värdegrund.
Jag väljer oftast inte bort folk och jag tar inte alltid konflikten, även om jag brukar invända i en konkret diskussion. Men om nån lägger upp länken till t.ex nåt halvtomhalvt främlingsfientligt debattinlägg så låter jag det vara. Jag har några vänner som alltid är beredda att ta strid mot fördomar och unkna åsikter. Det är beundransvärt, men jag tycker inte jag måste inte dela alla åsikter med t.ex en hundbekant; det räcker med att vi har samma hundsyn, sen om de är upprörda över att tiggare fått gratis tandvård så får de väl va det då.
Är det nån som hittat ett bra förhållningssätt? Don Quijote blev väl rätt ensam till slut.