Tja, vi har väl alla våra sätt att fira helgdagsafton. Och svans är säkert bättre än mello för en ganska musikalisk hunds välbefinnande.

Kvart i fyra imorse var det inte så charmigt att vara hundägare och stå ute i morgonrock och hoppas att hundrackaren ska göra ifrån sig och vilja gå in i stugvärmen igen. Fast han i själva verket redan lagt en redig hög på mattan i vardagsrummet. Vilket Halvan vänligt pekade ut för den nedkylda matten när hon åter var inomhus.
Ja ja, det var lite som man bäddar får man ligga/skura: för igår kokade jag oxsvansragu och frångick planen att ge pälsbebisen ETT rensat ben, utan han fick tre. Därav nattvandringen/saneringen.

Den ordinarie morgonturen ledde sedan in i skogen där våren sakta men säkert återtar mark från vintern, det syns och hörs från dag till dag. Harsyran bryter fram bland fjolårsgräset, mesarna kvittrar och bäcken porlar. Dante gillar alla bäckar, diken och pölar. Imorse hittade han en extra god bäck. Så han tankade fullt så att säga. Det kändes som om han drack upp halva bäcken. Sen fick han lunka sakta vaggande på stigen hem, medan man kunde höra hur det kluckade från magen.

till fusket på honungshyllan i affären igår. Fått en stor fin burk i present, vet till och med i vilken skogsbacke kuporna stått.

Kolla bilden från min stegräknares sömnövervakning. Jag sover tydligen gott i det iskalla gästrummet. Halvans tokförkylning håller i sig på tredje dygnet nu; han hostar sig genom nätterna stackaren.
Igår började vi räkna på minigolf och kiosk, Halvan är en riktig Excelhaj. Det ser ut som lite små siffror liksom, men bygger på alltför många antaganden; hur många våfflor per dag, hur många vuxenspel, hur många med rabattkort, hur mycket kulglass...saknar verkligen dagskasselistor.
Nu ska Dante och jag ut och fånga dagen (och lägga kabel).

jag hittade i hyllan på Citygross; "flytande med honung...". Jo jag tackar; fruktsockerlösning med honung.
Jag var ute efter flytande honung jag, bara honung.

Citygross verkar vara ett attraktivt pensionärsparsdagis så här mitt på blanka vardagen. Jag hittade dem hovrande över köttdisken, klämmandes på fläskkotletter och entrécôter så jag fick fri lejd till mina knorrar.

Sjödinskan kan jag vara utan, men Dalle och Ulveson.