Slutkörd vovve vilar ut, vill inte ens ha lite laxrester till lunch.

Om man går till andra sidan skogen kan man möta en gammal vän man saknat.

Genom att börja rensa en varmrökt laxfisk. Dante blir alldeles flåsig och saliven rinner.
Det är nog inte alls politiskt korrekt hundmat men fenorna fick han i allafall och "gråköttet".

Så här års ser inte en minigolfbana mycket ut för världen. Dante och jag knallade dit imorse för att "känna på't", vi skulle alltså de dagar man inte behöver ta med sig nåt, kunna gå dit och hem rätt genom skogen. Alldeles, alldeles underbart. Fast kanske sårbart, ifall man skulle behöva ge sig iväg under dagen och kompletteringshandla.

Nu ska jag strax iväg och städa hos åttiotaggarna och tänka och samla frågetecken att räta ut.

Och ett superroligt besked kom precis: min vän konstnären har vunnit en tävling och ska därmed få utsmycka en ny pendeltågsstation i Stockholm. Tänk vilken prestigevinst! Och kul för pendlarna, hon brukar alltid hitta på nåt finurligt.

De här låg i lådan när jag kom hem från mötet.

Nu får gärna den läsare som vet nåt om bangolf ge sig tillkänna.
För jag har alltså möjlighet att förvärva en väletablerad anläggning med tillhörande servering. Innebär mycket jobb fem månader om året och inget jobb sju månader om året, vilket lockar mig; full fart när det gäller och noll fart annars. När jag jobbade som mäklare var det full fart jämt året om. Och det lockar att jobba med nåt enkelt och positivt som folk vill göra för att ha roligt. Bangolf kommer ju aldrig bli roligare digitalt.

Vad tycker ni?

Jag får såga och måla sarg. Och sopa tallbarr. Och vattna växter. Och sopa tallbarr. Och grädda våfflor. Och sopa tallbarr. Och dela ut klubbor (tänker på "Pensionat Oskar). Och ha med Dante. Och tjöta med pensionärer. Och sopa tallbarr.

Att äter man nåt riktigt starkt, som till exempel en sås gjord på piri piri, som jag gjorde igår, så bränner det inte bara när man ska inta den.

Aj.

Vissa mornar så här års bjuder soluppgången på en imponerande färgpalett. idag var det mest purpur. Och igår vandrade jag och Dante sista promenaden under en alldeles stjärnklar himmel.

I eftermiddag ska jag på ett möte om ett affärsprojekt, håll tummarna. Berättar mer sen.

Här blommar nu även hasselns honblommor: de pyttesmå purpurfärgade prickarna, lyckades väl inte få skärpa på nån av dem. Hanblommorna, de ljusa hängena, syntes redan före jul, men nu har de börjat svälla.