Man åker till frisören. Man säger inte gör om mig!, trolla! Men man hoppas alltid lite att nåt magiskt spö ska trolla fram ett litet stjärnregn över kalufsen. Man tycker det är lika bra att ge upp kampen mot lockarna som sakta men säkert erövrat huvet med start från vänster luggvinge. Så åker man därifrån nyklippt och nyslingad (man hoppas de gråa stråna ska gå vilse i nyanserna). Sen tittar man i backspegeln och får syn på mammas gamla elaka städerska som härjade i mitt ungflicksrum( kärringen hittade en porrtidning under madrassen som den jävla apan gav till mamma och jag höll på att skämmas till Kina i flera veckor). Hon hade en slags ful kruspermanent och det var den jag såg i backspegeln, fast på mitt huvud!
Gaaah!???

Vaknade mitt i denna replik, yttrad av en stöddig yngling till Halvan. Mer av drömmen minns jag inte, men jag vet att det handlade om flingsalt.

Dante var förstås överlycklig över att det kommit ännu mera snö. Han har en fnystaktik när han borrar ner nosen och nästan hela huvet i snön och fnyser och frustar. Tror han försöker frusta upp en skogsmus som förskräckt hukar i sina gångar under snötäcket.

Så långt var det frid och fröjd i skogen tills Dante the Ladykiller fick upp ett spår på en löptik. Jag flög som en vante mellan tallstammarna, hade jag tappat greppet, hade jag fått se Dantesvansen försvinna som en svart rök. Han gnydde och ylade och kände sig synnerligen kränkt när matte kopplade fast honom utanför huset när hon skulle skotta.

En dag utan Zorro, då fattas det nåt. Hur ska de klara sig utan varandra i nästan två veckor?

Vänligen lägg märke till min smarta matteöverlevnadsstrategi; fokusera på andra separationer. Han kommer dessutom fylla år när vi är borta.

Död grävling. Hittar ingen bättre bild på sovställningen med namnet än den här suddiga från fjällstugan. Apropå vad den lilla konstnären på www.fitterbittan.se sysslar med.

Det blev en stillsam lördag; vi handlade lite käk, ett nytt koppel och tog en snöig promenad. Kollade synnerligen usel film; "Cockpit" med Jonas Karlsson, ett så unket manus, undrar vad som fick honom att ställa upp? Det kanske lockade att få föreställa en man utklädd till kvinna mesta tiden. Jag hade haft svårt om jag var skådis att säga ganska många av de dåliga replikerna. Den andra filmen "The Producers" var ju bättre, minns knappt föregångaren Mel Brooks "Det våras för Hitler", Will Ferrell spelar tysk med galen bravur. Halvan fick steka varsin entrecote och jag drog korken ur en Amarone 2008 från Zenato. Efter luftning var den ljuvlig.

Idag har vi skalat räkor, kokat ägg och gjort majonnäs. De som ska passa Dante när vi reser nästa vecka kommer hit på lunch. Hoppas de äter räksmörgås.
I vår lilla stad är tekaka det vanligaste underlaget i en sådan. För sött och fluffigt för mig. Jag har istället köpt pumpernickel; extra saftigt mörkt supertunt skivat rågbröd. På "Heaven 23", restaurangen högst upp i Hotel Gothia Towers använder de typ en svampig polarkaka med lite råg i sina berömda räkmackor, inte heller min smak. Är det nån som har en egen favorit?

Dante har fortfarande inte fattat hur man vänder på frisbeen, där godbiten sitter fasttejpad, men han kämpar envetet på.