Inga små spöken och monster har synts till ännu. Vågar kanske inte gå förbi min läskiga zombiepumpa på förstubron, den verkar både rutten och möglig i hela munhålan redan. Priset man får betala för den milda hösten; snabbt skrumpna pumpor.

Bakom pumpan står herr Tanuki förresten, en mårdhund i keramik hemsläpad som handbagage från Japan. Där är han symbol för förmågan att njuta av livet; en glad och pigg filur med stor mage, stor pung, sakeflaska och rejäl solhatt. Brukar stå som "inkastare"utanför barerna i Ikebukoro.

Jaha, som om jag brydde mig. Eller, jo; lite. Och Halvan är i Stockholm och ser sitt Djurgården spöa Sundsvall.

Moneybrother: Anders Wendin, som hade sin hittills musikaliska höjdpunkt som Pengabrorsan 2006 då han gav ut en skiva med svenska tolkningar av kända låtar*, stod på scenen igår.

Han sjöng sin roll i huvudsak (som djävulen), vilket var rätt bra eftersom hans sätt att framföra talade repliker stannade på amatörteaternivå. Vi var alltså och såg Frankenstein i en dansk omarbetad tappning från 2013.

Så trist. Tur att musiken var bra, även om djävulen mest fick skriksjunga så orden gick förlorade. Men det var en seg svårtuggad moralkaka som serverades. Mest om vänskap, äregirighet och avund med kraftigt höjd pekpinne.

Dante var glad när vi kom hem, han hade den där minen; "vad var det jag sa; slösa bort timmar på det där, när ni kunde hängt här hemma med mig"


*min favorit från Pengabrorsan är hans version av Tom Waits "Downtown train"

Igår var en sån där dag då folk ägnade sig åt att trampa på mina nerver. Ett tag var jag under attack från tre olika håll samtidigt via telefon, sms och röstbrevlåda.

Jag önskar jag kunde hitta ett förhållningssätt som höjde mig över irritationsnivån. Hur gör man?

För jag fattar att det inte är nån idé att önska att de ska sluta klampa runt med sina spikskor och holländska träskor.

Men jag vill hitta ett sätt att inte bry mig. Alltså inte ett sätt som gör mig förstående och medkännande, utan lite mer förhärdat distanserad. Går det att lära sig?

Tror man anar spralligheten.

Ikväll ska Dante vara ensam hemma när vi går på teater. Han är ju utan besvär ensam flera timmar dagtid, men på kvällen när det är mörkt har det blivit rätt sällan.

Jag har förberett mig för eventuella besök av spöken, vampyrer och monster i helgen; har köpt en stor påse kolor. Men kommer de ikväll så blir det bara skäll å inget snask. Får hoppas att de behärskar denna komplicerade helg och kommer på lördag på Halloween.

Var och pyntade Halvans pappas grav och hans farmor och farfars. Det var ingen annan släkting som hunnit dit ännu så där var grått o kulet. Nu lyser lyktorna och en vacker grankrans pryder respektive grav.

Förr tyckte jag gravar var strunt, dyrt och onödigt, men jag har nog ändrat mig något, även om jag fortfarande själv föredrar att bli strödd eller gravsatt i en anonym minneslund för att inte ligga någon upptagen efterlevande till last.
Jag tycker om att gå och växla några livsfilosofiska ord med Halvans farmor och tända ett ljus för hennes jämnmod och fördragsamhet. Farsgubben hans ligger i graven och våndas lite över att "snokjävlarna" är på väg att vinna allsvenskan. Grabben i graven bredvid är en av hans gamla klubbkamrater, så de har nog mycket att snacka om.

Visst är kapellets devis vacker; kärleken är lika obönhörlig och oundviklig som döden.

Allhelgonadagen infaller alltid 1:a november, medan alla helgons dag infaller första lördagen nån gång mellan 31 oktober-6 november.

Varför finns det två sådana dagar då, en rörlig och en fast? Eller rättare sagt en fast vad gäller datum och en fast avseende veckodag?
Jo, det beror på att 1:a november, alltså Allhelgonadagen, förr var en helgdag. Men när den helgdagen togs bort i slutet av 1700-talet så infördes Alla helgons dag första söndagen i november, som sedan 1953 blev första lördagen* istället (för att utöka antalet helgdagar om hösten). Misstaget man gjorde 1953 var att ändå behålla Allhelgonadagen som namn på första november. Kyrkogårdspyntare har framlevt i lätt almanacksförvirring.

Men på ett vis var det rätt bra; för det förberedde oss på mer förvirring; eftersom vi nu flera hundra år senare kommit på att också fira den anglosaxiska högtiden Halloween som ALLTID infaller den 31:a oktober. Till skillnad från vår ursprungliga allhelgonaafton som tyvärr INTE språklogiskt följer allhelgonadagen utan istället alltid föregår alla helgons dag.

I år infaller alltså allhelgonaafton fredagen den 30:e oktober.
På lördag den 31:a oktober är det både alla helgons dag och Halloween.
Och slutligen på söndag 1:a november så är det allhelgonadagen.

Frågor på det?


(*eller 31 oktober om det är en lördag och man jobbade ju fortfarande lördagar på 50-talet.)