En alldeles underbar oktoberonsdag tyckte Dante. Lekfest i rastgården. Frasse, Zorro och Sture. Och lilla försiktiga sheltien Lotta på tryggt avstånd utanför.

Jag har blivit överlistad av musen som festat på svål utan att fällan slog ihop. När vi kom hem hittade jag dessutom den fräcka musen kalasande i en lökpåse. Hade bara plockat undan blomsterlökarna från den glupska lilla rackarens domäner i förrådet, så han hade en hel papperspåse full med hemodlad gullök att trösta sig med när delikatesser som krokus och tulpan försvunnit.
Vi lekte arga leken en stund, den söta fulingen satt beskedligt i påsen och stirrade på mig med sina gulliga små svarta pepparkornsögon. Fan, vad skulle jag göra? Okej, mitt blödiga djurhjärta gav musen en chans: jag bar ut påsen och släppte ut musen som for iväg som ett grått skott i riktning mot grannarna.

Nu mus: nu har jag gett dig en hygglig chans att komma undan med livet i behåll. Skulle du vara dum nog att komma tillbaka, så är Mjölner numera riggad med en bit Schweizerost av bästa oemotståndligt doftande slag.