Den franska ostskatten känns som en oändlig guldgruva att ösa ur. När man tror man provat allt så dyker det upp nåt mer. Tycker jag redan varit inne på överkursen: Comté, Chaource, Langres, Mont d'or...

Jag å Dante har som sagt redan varit ute på bajsrunda och druckit kaffe medan vi väntat på att Halvan ska snora färdigt så vi kan ge oss iväg på en lördagspromenad. Vi hann ju bli hungriga och det blev en bit grisöra respektive ost i väntans tider.

Låt mig presentera en ny bekantskap; Cantal. Från Cantalbergen, en ost som tillverkats i över 2000 år. Lagras i antingen 2-6 månader och kallas då Entre-doux eller längre och kallas då Vieux. En grynig lite syrlig ost. Perfekt frukostost, iallafall i Entre-douxstadiet.

Min mobil har mer eller mindre gett upp. Misstänkt lägligt, det är idag tretton dagar kvar tills bindningstiden löper ut. Dricker kaffe och klickar mig igenom Telias beställningsformulär och vips innan koppen ens är tömd har jag bokat en guldlur. Tänker att det är ingen jag känner som skulle välja nåt så tacky som guldfärg, så det blir lätt att hålla ordning på den och inte råka ta Halvans.

Jag är ju vänsterhänt.

Om man bor på hotell så finns det en receptionist som har som jobb att släppa in gäster.

Om man med hjälp av andras välvilja slipper undan hotellkostnaden och får låna en lägenhet, så kommer man till den avtalade tiden för att hämta nyckeln. Man kollar på Västtrafik vilken spårvagnsavgång som passar för rätt ankomsttid och skulle man av någon anledning bli försenad försöker man ringa. Kanske har den som ska lämna nyckeln skyndat hem och inte hunnit handla på hemvägen för att kunna överlämna nyckeln såsom avtalat, eller kanske ska iväg på teater eller middag och har inte tid att vänta på den som tror sig bo på hotell.

Kanske blir man sur på grannen vars nyckel man lovat överlämna och vill inte passa nycklar mer. Och kanske blir lägenhetsinnehavaren sur på vännen som bett om hjälp. Och kanske vill denna inte hjälpa till nån mer gång.