Trodde solbrännan skulle lossna i badet igår, men jag får fortfarande kommentarer om att jag ser extra brunbränd ut, fastän jag och Halvan framlevde vår semestervecka i skuggan eller medelst solhatt på huvudet.

Idag haver jag ägnat mig åt fortsatt vinternattning av trädgården medan Dante käkat märgben och gruffat på förbipasserande. Tomatplantorna har sagt adjö, jag har höstgödslat och satt de lökar som musen inte hann äta upp. Fiskarna i dammen verkar inte tycka att det är sovdags ännu, är väl inte tillräckligt kallt i vattnet.

Dessutom har jag knackat fix från badrumsväggarna; så jävla trååkigt!

Kan va därför jag känt mig så folkilsk idag, irriterad på allt och alla. Trött på alla som krånglar och inte uttrycker sig tillräckligt tydligt när de smsar. Att allt ska bli så tjafsigt! Som vem som vill följa med på teatern när man vill boka nu Nu NU!; nä: jag får fundera, jag hör av mig... Jaha; närdå? (När biljetterna är slut?) vad är det för fel på JA eller NEJ?
Och närstående som vill bo gratis hos ens vänner. Och vill bli guidade på nivå "hålla handen" sen när man väl ordnat det. Och andra närstående som vill tjafsa om när nåt de blir bjudna på och dessutom bjudna på resan till; när det ska bli av och försöker få det till att de gör oss en tjänst, när det är de som som vanligt får chans att gama i rollen som den fattiga kusinen, en roll de spelat med bravur ett halvt sekel ungefär.
Åsså lite klantiga butiksmedarbetare på det (om man inte vet priskoden på ostbiten på bandet så springer man inte runt själv som en yr höna mellan kassorna och letar fusklappar medan kön växer, utan ringer direkt på en kollega). Några nervösa snattare i samma tyska lågprisbutik (vi tar på oss varsin 298kronorsjacka under våra egna) och en framfusig/aggressiv tiggare utanför dörren som man närmast måste klättra över muggen på för att komma ut. (Ni vet vad jag tycker vid det här laget: det är bara givaren som "tjänar på" (mår bra av/känner sig barmhärtig) av att skänka en slant, tiggaren själv bara konserverar sin och sina barns eländiga situation som samhällets tredjeklasspassagerare.

Ja ni hör. Jag är fan folkilsk idag. Vill inte ha med nån å göra alls idag, särskilt inte per sms. Vad är det med dessa smsfanatiker!; typ växla arton förvirrade luddigt formulerade sms under stigande irritation istället för ett kort klargörande samtal; va Va VA! Ska de va så svårt!

Borde jag flytta till en obebodd ö utan täckning?

Frostig morgonpromenad.
Dante brukar vara bra på att välja väg i skogen som också passar matte, men idag brakade han rätt in under en gran.
Sen kom vi till den delen av skogen som bara innehåller äldre barrträd och mossbevuxna sluttningar; här är det faktiskt årstidslöst, det ser likadant ut året om, samma gröna barr och samma gröna mossgolv; om det inte kommer en skvätt snö förstås.
Annat är det på sista bilden, där talar hösten med tydlig stämma; en gulnad björk i morgondimman och vägrenen fylld av vissna löv.