Ser ni vad Dante ser?
Bakom håvens skaft?
Där sitter grannens gråa katt och lapar dammvatten.
Mycket medveten om det dunkande hundhjärtat tre meter bort.

Försommar, superb rosé från ett franskt försummat distrikt. Lycklig hund; vi äter varmrökt laxöring och därför har lite skinn och gråkött har fått slinka ner i hundmagen.

Tuffa dagar; dubbla pass på jobbet, hund som synnerligen ogillar mattefrånvaro, gräs som ska klippas, åttiotaggare som ska städas, handlas och skjutsas till läkare. Ligger efter i trädgården; näckrosorna ska i lerjord i dammen, häcken ska putsas, de sista tomaterna ska ut, saker å ting ska vattnas, rensas och gödslas. Det får bli på torsdag, den här veckan blir det dubbla pass tre dagar i rad. Jag skulle ljuga om jag sa att jag var vass och skärpt i kassan i eftermiddags. Det är en viss skillnad på att betala för en whisky o tio öl än tio whisky och en öl...tur jag kände att nåt blev fel där.

Gnälla sig lite då:
Både jag å Dante hoppas att detta inte är början på en kaotisk sommar.
Idag har jag jobbat 3 timmar, ska strax jobba 4 timmar, sen hem igen och ut med hunden och så tillbaka för 3 timmar. Imorgon blir det 2 timmar, sen med Ma till ögonläkaren och sen hem o ut m hunden å sen jobba 4 timmar.
Det skulle sammanlagt varit futtiga 3 morrontimmar idag och ledigt imorgon.
Fattar väl jag att allt inte går att planera, men just den här frånvaron visste man om redan igår, då hade jag gillat ett sms, Dante också; för då hade jag kunnat fråga snälla grannen om passning.

Det är rätt nytt och ovant det här.
Och trångt.
Att ha en hund i sängen.
Uppenbarligen blev senaste pälsklippet såpass omfattande eller genomgripande så att en ny hund framkallades.
Eller nytt hundbeteende då.
Dante har aldrig velat sova i sängen, mer än en kort stund. Numera så ligger han kvar hela natten och brer ut sig på olika vis.
Så här som han ligger på bilden nere vid fötterna funkar ju. Men största delen av natten har han legat med nosen mot husseryggen och spjärnat ut långskånkarna mot mig = väldigt lite plats kvar till matterumpan.

Har legat vaken en bra stund på söndagsmorgonen och slösurfat på Facebook. Snubblade på ett namn jag kände igen i en trivsam grupp som avhandlar trädgårdsfrågor; mamman till en kort tonårsförälskelse jag hade precis i slutet på sjuttiotalet. Killen ifråga som fick mitt hjärta att kort flamma till, hade en bror som också var hans kusin, gissar ni kan lista ut orsakssambandet. Nåväl; jag är ju nyfiken så jag gick in på damens profil och hamnade inte i en ljuvlig trädgård utan i ett rasistiskt fördomsträske. Hon publicerar alltså gärna unkna skämtbilder och propaganda från Sverigedemokraterna, men blandat med de senaste rapporterna från trädgårdstäppan. Särskilt ofta återkom texter från en speciell tänkare som verkade skriva sina dagliga inlägg i stilen; "vi svenskar tycker/måste/borde" och man inser att hans definition av svensk är synnerligen exkluderande. Sen ramlade slanten ner: det var ju han! Tonårsförälskelsen, hennes son alltså. Som ändrat sitt namn och tydligen sitt perspektiv på tillvaron. Läste några drapor till innan jag fick nog och lämnade honom och hans förvirrade tankevärld.

Lunchrast på p-däcket, butiken är fönsterlös så man får ta hiss till himlen.