Det är rätt nytt och ovant det här.
Och trångt.
Att ha en hund i sängen.
Uppenbarligen blev senaste pälsklippet såpass omfattande eller genomgripande så att en ny hund framkallades.
Eller nytt hundbeteende då.
Dante har aldrig velat sova i sängen, mer än en kort stund. Numera så ligger han kvar hela natten och brer ut sig på olika vis.
Så här som han ligger på bilden nere vid fötterna funkar ju. Men största delen av natten har han legat med nosen mot husseryggen och spjärnat ut långskånkarna mot mig = väldigt lite plats kvar till matterumpan.

Har legat vaken en bra stund på söndagsmorgonen och slösurfat på Facebook. Snubblade på ett namn jag kände igen i en trivsam grupp som avhandlar trädgårdsfrågor; mamman till en kort tonårsförälskelse jag hade precis i slutet på sjuttiotalet. Killen ifråga som fick mitt hjärta att kort flamma till, hade en bror som också var hans kusin, gissar ni kan lista ut orsakssambandet. Nåväl; jag är ju nyfiken så jag gick in på damens profil och hamnade inte i en ljuvlig trädgård utan i ett rasistiskt fördomsträske. Hon publicerar alltså gärna unkna skämtbilder och propaganda från Sverigedemokraterna, men blandat med de senaste rapporterna från trädgårdstäppan. Särskilt ofta återkom texter från en speciell tänkare som verkade skriva sina dagliga inlägg i stilen; "vi svenskar tycker/måste/borde" och man inser att hans definition av svensk är synnerligen exkluderande. Sen ramlade slanten ner: det var ju han! Tonårsförälskelsen, hennes son alltså. Som ändrat sitt namn och tydligen sitt perspektiv på tillvaron. Läste några drapor till innan jag fick nog och lämnade honom och hans förvirrade tankevärld.