Nöjd hund på väg till Värmdö och valborgsfirande. Klart orolig att bli lämnad när packandet började. Hjälper inte ett dugg att upprepa om och om igen; du ska få följa med, inte förrän man öppnar bakdörren och han får hoppa in i bilens baksäte ser han ut att bli övertygad.

Jag är jättebra på att tänka positivt och lösningsorienterat och duktig på att inte oroa mig och ta ut elände i förskott.
Tror jag iallafall.

Men ibland kommer det över mig:
Idag började jag stortjuta i skogen när jag började tänka på Dantes taskiga armbågsled och hur det blir den dagen han börjar linka och visa att han har ont. Har lovat honom och mig själv att han ska få leva ett smärtfritt liv. Kan vi inte lindra, så ska han få somna in. Men det är ju lätt att lova när man hoppas att det är lång tid till dess. I lördags undrade Halvan om det var bra att han lekte så vilt med de andra hundarna i rastgården. Samma husse som varje kväll när han kommer hem; låter Dante hoppa upp på honom och pussa örat och sen duns ner på framtassarna.
Men det är väl så vi ska göra; låta Dante leva ett lyckligt hundliv och ge honom bra foder och tillskott som skyddar leden. I augusti ska vi röntga igen och se vad som hänt på ett år. Vi går egentligen bara en av veckans långpromenader på asfalt, resten i skogen. Ska fixa nån slags dyna att skutta ner på när han hoppar ur bilen, typ en sån där grå illaluktande vi hade på skolgympan; var får man tag på en sån?
.

Finns inget skönare än vila ut i husses säng efter en lekstund med Zorro.

Har väl aldrig behövt köra ända in i Valborgdkaklet med mössa, halsduk och plocka gullvivor med handskar på.

Gissar på explosionssommar sen.

Idag får jag åka till banken och bekänna.
Kolla på bild nummer 2, (jag tror inte det är några tjuvar som läser min blogg och förresten så hittar jag på nya gömställen varje gång, pilutta er!), det är iallafall listan som jag skrev innan resan för att komma ihåg var jag gömt lite prylar ifall, ifall vi skulle få oönskat besök under tiden huset stod tomt.
Man tänker att om nån gör inbrott så har den väl inte iskyla och ork (och fantasi) att leta överallt eller?

Nåväl; när vi kom hem så plockade jag fram alltihop. Att gömma Halvans klocka i en bovetekudde gör jag inte om igen, nu vi har bovetebös överallt.
Men; kortläsaren till banken är puts väck. Den står ju inte på listan, så jag gissade att den satt i datorn och följaktligen befann sig under dörrarna i gästsängen (ja, var förvarar ni era dörrar?).
Jag har rotat runt överallt, ni vet hur den ser ut va; ganska lång usbsladd och en liten grå dosa med knappar på som kortet sitter istucket i. Finns det nån ättling till Saida bland läsarna som får en förnimmelse om var jag ska leta?
.

Så är det rätt låga odds på garderoben.