Igår var det tillräckligt fint väder för trädgårdsarbete, isande kallt var det, men solen sken och den envisa blåsten hade lagt sig. Så jag invigde min nya sekatör. Har haft min gamla trogna Wolfgarten sedan kolonistugan 1997. En klassisk mothållssekatör som jag slipat skäret på så många gånger att den numera inte nyper ihop ordentligt.
Så jag hade alltså betalat dyrt för en ny fin superlätt Fiskars Powerstep, mothåll förstås, sidoskär är för rosodlare. Började med hallonen som växer längs hela nordvästra tomtgränsen. Upp till bevis alltså, rätt många torra och grova hallonkvistar att knipsa och den nya sekatören beter sig helt galet; skäret frigörs så fort jag vinklar den och bara gapar med utan att knipsa. Om och om igen. Man blir ju fan tvärsur när man ligger och kryper längs en lång jävla hallonhäck utrustad med en sekatör från Buttricks. När jag jagat ut Halvan för att testa några knips så funkar den förstås, men i min hand så strular typ var fjärde-femte nyp. Blir ätticksur och irriterad. Den ska funka även för felkonstruerade människor som jag som är vänsterhänt, men uppenbarligen är det nåt gränsläge som släpper när man vinklar den.
Idag är det jag som åker till Granngården och reklamerar.
Konstigt att en liten pryl kan beska till en söndag så lätt. Ägnade mig åt dammfiltret, maskrosorna och rödlöksplantering istället, sånt man kan utföra utan att ta hjälp av en idiotsekatör.

Fiskade upp fem guldfiskar ur dammen också, grannens fiskar har inte överlevt vintern, så han skulle få förstärkning från oss. Passade på när Halvan var iväg och kollade på fotboll. Han är så djurblödig, hävdade att han kunde se att de kvarvarande fiskarna var deprimerade när han kom hem och tänk om jag delat på nåt par och de simmade runt och letade efter varandra. Tur han inte fick höra grannpappan berätta om en stor guldfisk som en kvinna hade haft i ett akvarium och klappat på ryggen varje dag och som hon sedan, när den flyttat till en damm, kunde kalla till sig och fortsätta klappa.

Själv nöjer jag mig med att gulla med Dante.