Handlade lite smått och gott i 100yen-butiken Seria. Halvan hittade en bänk utanför, så jag grabbade en kundkorg och gick faktiskt igenom de flesta hyllorna. Där säljer de allt möjligt till köket, badrummet, kontoret och trädgården. Små fiffiga japanska prylar som t.ex klädnypor, skojiga postitlappar i form av Fuji och rostfria grillstickor åkte ner i korgen.
Kön till kassan var lång, så jag släppte ner korgen och började kicka fram den efterhand som jag närmade de tre kassorna, medan jag pillade på mobilen. Efter en liten stund och ett par, tre sparkar framåt kände jag en konstig blick i nacken och inte bara där. Det var nog rätt många som förundrades. För här bär man sin kundkorg på armen, ingen skulle komma på tanken att ställa den på golvet och förmodligen aldrig komma på tanken att kicka den framåt med foten. Nä, just det ja; jag var ju inte på Willys. Hrm, hrm.

Så här går det till i en del japanska spritbutiker; man får ett smakprov för en liten peng, riktigt dyr whisky provas för en lite större slant. Fast de hade ett avsevärt större sortiment av skotsk än inhemsk.
Så vi åkte vidare till YaMaYa i Ikebukoro där vi handlat japansk whisky förut, inte heller något omfattande sortiment, men det duger åt oss och har hyggliga priser. För den som vill handla sake och shochu har de desto mer på hyllorna.

Japansk teve sänder kontinuerligt från jordbävningsområdena, det är faktiskt fyra, men värst runt Kumamoto. Det är bråttom nu; för det väntas skyfall, storm och kyla. Många frivilliga har rest till Kyushu för att hjälpa till att leta efter eventuella överlevande som fastnat i kollapsade hus. Dödstalet har stigit till 42.
Vi kan väl inte bidra med nåt mer än att hålla oss undan och inte ta upp plats på tågen.

Vi befinner oss ju långt ifrån den katastrofala jordbävningen som tagit mer än trettio människors liv och skadat flera tusen. Den drabbade staden Kumamoto ligger på sydön Kyusho och vi är på huvudön Honshu. Igår visade nyheterna lite mer än bara bilder på de glada och ståndaktiga överlevarna i evakueringslägren, man fick se skalvet och dess effekter på filmer från olika övervakningskameror. Och det ser fruktansvärt skrämmande ut.
Vi har bara upplevt skalv här en gång tidigare, det var en arla morgon här i Tokyo på 90-talet när jag puttade till Halvan och sa att han kunde sluta larva sig och göra så att sängen skakade. Sen hörde jag hur allting vibrerade i badrummet.

Igår åt vi kaitensushi. När man plockar sorter från ett band eller beställer direkt från kocken. Inte så vanligt som man kan tro i Japan, men den här lilla restaurangen med band i Ikebukoro har vi ätit på förut, trångt som sjutton, men göteborgare vet ju hur man knör sig in. Problemet är att man plockar åt sig en hel massa tallrikar med bitar som ser goda ut så inte grannen nappar åt sig dem och plötsligt är man proppmätt. Då är det genast lite jobbigare att knö sig ut.