Dante har lagt sig till med några nya dumheter:
Han gör utfall mot hastigt passerande cyklister och brädåkare. Såna som han tidigare ryckt på axlarna han inte har åt.
Så i eftermiddag har vi hängt på cykelbanan och försökt träna bort dumheterna. Tyckte jag valde rätt "rusningstrafiktid", men jag valde ju inte vädret och det är närmast vinterkyla och det duggregnar så rusning är definitivt en överdriven beskrivning av trafiken på cykelbanan.
Men vi får väl upprepa det och be grannbarnen om hjälp av swisha förbi oss på sina hojar.

Kolla igenom högen som ska bli majbrasa, kottar är gömmare; de hukar alltså kvar och springer inte iväg när de känner sig störda. Smartaste är att lagra riset på en plats och flytta det till eldningsplatsen när det är dags att fjutta på.

Ingen annan hund skulle göra på samma vis!

Vi har precis nyss återvänt till soffan från köket.
Jag har strimlat lever som ligger på tork i varmluftsugnen. Det jobbet tycker Dante är övervakningsvärt, dessutom kan man då o då föräras en smakbit.
Men när matte råkar tappa en bit på mattan; då väntar man tills hon säger varsågod.
?!

Tisdagar är trååkiga tycker Dante. För då ska matte oftast flänga runt hemma hos åttiotaggarna och jyckar som följer med får ta hand om sig själva bäst de kan. Servas på sin höjd med ett märgben som pysselsysselsättning.

Idag har butleriet bestått i toalettstädning, tvätt, jakt på försvunnen bettskena (för vilken gång i ordningen?), leverans av en låda vermouth och en kartong pelargoner, mattrystning, öron- och hörapparatvård, avfrostning frys, rensning kylskåp, vattna blommor och fylla på gas i tändarna, tur till återvinningen med hela Symaskinen fullpackad med tidningar, kartonger och tomglas, sen en inköpsrunda; mat, apotek, blommor och hudcreme (har nu invigt åttiotaggarmamman i Lidls Q10-cremes hemliga budgetklubb; ni har väl läst testresultaten?). Avslutningsvis fixa med deklarationerna och betala fakturor.

Det här med sopor och återvinning; jag har helt gett upp att försöka få dem att fatta vad som ska kastas var. Antagligen är de inte ensamma i åttiotaggarklassen att inte klara av det. I tidningskassarna hittar man bl.a prydligt vikta kartonger, fönsterkuvert och urk; nagelklipp. I komposten; fimpar, massor av fimpar.
Tänk sen när Glosoppestan ska införa det där superkrångliga systemet med två jättetunnor med åtta fack...

Igår handlade jag en ny skitbillig skrivare, en HP Deskjet 3630 för 359kr, den snackar med paddan och telefonen via en app och verkar lätt som en plätt att använda. Visst finns här ett karusell och gungresonemang att tillämpa för bläckpatronerna är naturligtvis istället skitdyra. Men inköpet skedde på Netto som också hade en del vårväxter till salu, varför följande samtal utspann sig i kassan bredvid:
Kassör var butikschefen själv; en ung driven glosoppehipster med hipsterskägg, hipsterfrisyr(rakade sidor och vaxad långlugg) och hipsterbrallor (man vet kalsongmärket direkt han vänder sig om). Kunden var en gråhårig, vackert kortklippt spänstig dam med lite engelsk tweedlook, vilket passade utmärkt i den isiga vårvinden.
Damen: är dessa växter perenna?(håller fram röd och vit Saxifraga)
Kassören: hur menar du då?
Damen: ja, kommer de tillbaka år efter år?
Kassören: jo, men vi brukar få in såna varje år, eller åtminstone liknande sorter.
Ridå.
Tur hon inte frågade om de var annuella.

Igår var det tillräckligt fint väder för trädgårdsarbete, isande kallt var det, men solen sken och den envisa blåsten hade lagt sig. Så jag invigde min nya sekatör. Har haft min gamla trogna Wolfgarten sedan kolonistugan 1997. En klassisk mothållssekatör som jag slipat skäret på så många gånger att den numera inte nyper ihop ordentligt.
Så jag hade alltså betalat dyrt för en ny fin superlätt Fiskars Powerstep, mothåll förstås, sidoskär är för rosodlare. Började med hallonen som växer längs hela nordvästra tomtgränsen. Upp till bevis alltså, rätt många torra och grova hallonkvistar att knipsa och den nya sekatören beter sig helt galet; skäret frigörs så fort jag vinklar den och bara gapar med utan att knipsa. Om och om igen. Man blir ju fan tvärsur när man ligger och kryper längs en lång jävla hallonhäck utrustad med en sekatör från Buttricks. När jag jagat ut Halvan för att testa några knips så funkar den förstås, men i min hand så strular typ var fjärde-femte nyp. Blir ätticksur och irriterad. Den ska funka även för felkonstruerade människor som jag som är vänsterhänt, men uppenbarligen är det nåt gränsläge som släpper när man vinklar den.
Idag är det jag som åker till Granngården och reklamerar.
Konstigt att en liten pryl kan beska till en söndag så lätt. Ägnade mig åt dammfiltret, maskrosorna och rödlöksplantering istället, sånt man kan utföra utan att ta hjälp av en idiotsekatör.

Fiskade upp fem guldfiskar ur dammen också, grannens fiskar har inte överlevt vintern, så han skulle få förstärkning från oss. Passade på när Halvan var iväg och kollade på fotboll. Han är så djurblödig, hävdade att han kunde se att de kvarvarande fiskarna var deprimerade när han kom hem och tänk om jag delat på nåt par och de simmade runt och letade efter varandra. Tur han inte fick höra grannpappan berätta om en stor guldfisk som en kvinna hade haft i ett akvarium och klappat på ryggen varje dag och som hon sedan, när den flyttat till en damm, kunde kalla till sig och fortsätta klappa.

Själv nöjer jag mig med att gulla med Dante.

Så är vi redo för säsongens sista tipspromenad.

Å köttbullepluttar i fickan till Dante.

Pollinerare.
Det är ju skitkallt.
Minusgrader två nätter i rad och typ sex grader mitt på dagen.
Och inga humlor är ute och gör sitt jobb.
Ändå envisas persikoträdet att blomma för fullt.
Ja, då får man agera humla själv då och borsta runt bland ståndare och pistiller.