Ska alla grejer som tar slut här hemma idag börja på "T"?
Te, tandcreme och T-bensstek?

(detta är alltså mitt Fuji-post-it-lappsblock)

Då har vi blivit med olivträd. Känns sådär. Det var förstås en väldigt fin gåva av herr och fru Martini. Men de är visst otroligt svåra att hålla vid liv. Särskilt vintertid. Men vi får göra ett försök. Det får väl bo i ett kallställt gästrum i vinter. Jag antar olivutmaningen Fru Martini!

Vi bjöd förstås på lite japaninspirerat käk igår. Provade att riva souvenirwasabin, ja, det var krut i den.
Om någon vill prova att laga till anka på ett lite annat vis så googla på "Gustav Trägårdh anka";
Då dyker det upp ett recept där man tillagar ankan i stekpåse. Först ett dygn i en marinad av soya, sesamolja, vitlök, chili och ingefära. Sedan steker man den med marinaden i påsen i tio timmar i 100 grader. Ut kommer en anka som är så mör så den ramlar av benen. Och doftar underbart. Gustav föreslår ananaschutney till, jag gjorde klassisk apelsinsås.

Halvan fick ett ryck och serverade hot shots efter middan. Kommer ni ihåg dom? Galliano, kaffe och vispad grädde i ett litet shotglas. Inget Japan över det alls; det var åttiotalet som kom å hälsade på.

Nyklippta killen å jag väntar på att Symaskinen ska bli färdigservad på bilverkstaden. Stor service denna gång, tre sköna tusenlappar flög iväg. Men nu har jag dealat så vi kan köra två små på raken om jag fortsätter köra så lite som hittills.

Ikväll kommer herr och fru Martini och äter anka. Så nu måste vi hem och röja upp. Hemmet ser väl aldrig så skitigt ut som efter tio hotellnätter; damm- och fläckfritt jämförelsematerial samt hemmablindheten tillfälligt borttvättad.

Om jag ägde en raspberry beret skulle jag bära den imorgon.
Prince, en ovanligt stor liten musikmagiker.

Ligger i badkaret och längtar efter att ligga i sängen. Enveten jetlag att sitta i då, klockan är typ kvart i nio. Idag haver jag ägnat tre timmar åt att klippa sommarkostym på Dante. Gjorde ett seriöst försök med svärmors Oster: klippapparat, men Dante var inte seriös alls. Bara skuttade och flaxade med Dumboöronen. Det fick bli handsaxen, har blivit extra nervös efter att Victoria (www.fitterbittan.se) berättat vad maken hennes åstadkom på Litens öra; det är tågkonduktörkänsla blandat med Luis Buñuel på det som man helst vill slippa undan.

Jo faktiskt; någon bor i skogen.
Dante och jag ska försöka komma ihåg att ta med ett vykort att lägga i lådan nästa gång,
...om vi hittar tillbaka till trädet då.

Som ni som hängt här sedan förut redan vet; så lägger Halvan flera timmar om dagen på Candy Crush (och liknande spel), han ser aldrig på teve numera utan att samtidigt lira lite, så har jag satt igång att spela själv.

Tänkte växla irritation till förståelse, det skulle göra livet enklare både för mig och honom.

Nu har jag kört några veckor. Och jag fattar inte grejen. Att det tränar hjärnan att se hur ett drag man gör påverkar fortsättningen av spelet fattar jag. Men det roliga med det hela?; belöningen; att få klara ytterligare en något svårare bana och få se orden "deliciuos" och "divine" poppa upp? Och "sugar crush"? Va? Vem bryr sig?

Jag har hört att Foppa lär ha sagt "ni tjejer kan aldrig bli riktigt bra i nån sport, för ni tjejer saknar tävlingsinstinkt". Jag gissar att han aldrig träffat nån av alla tävlingssugna och framgångsrika mäklartjejer jag mött.
Jag verkar sakna både instinkt och insikt nät det gäller färgglada karameller, men ge mig en helt vanlig frågesport eller en match i Wordfeud, det väcker tigern i mig.