-Men jag tänkte ju byta lakan Dante.

-Nähä.

-Det är sand i sängen.

-Än sen.

-Men husse kommer ju hem ikväll.

-Nu ska jag ta en tupplur, sen kan du få tvätta. Jag säger till.

Idag ska jag arbeta ett tretimmarspass i rusningstid. Gissar att det blir ett rejält stresstest i kassan. Det är lönehelg och studenthelg också.
Ska bli spännande att se om mina arbetskläder som har kommit passar.

(Nä, det är inte jag på bilden. Mer än mentalt; första passet förrförra veckan, i lånade kläder, räddad av ett förkläde.)

Varje gång jag ska ta upp ett nytt smörpaket och lägga i byttan kommer Dante farande. Ljudet av smörpappret missar han inte även om han ligger och snusar i garderoben.
Jag brukar köpa smör från Valio, gillar smaken av att det finska smöret tillverkas av syrad grädde. (När jag bodde i Göteborg och kunde färja billigt till Fredrikshavn, så var det danska Lurpak som också är syrat, som jag gorillaarmade med hem tillsammans med de enorma rågbrödslimporna, de flesta andra som släpade sig fram i "suckarnas gång" tillbaka till färjan kånkade på öllock istället. Alltså på den tiden när varken rejält rågbröd eller syrat smör fanns att köpa i Sverige; läänge sen.)
Tillbaka till dagens smör då, eller snarare tisdagens då Halvan skulle tota ihop kryddsmör. Det blev två papper över till Dante; ett vanligt och ett litet från ett paket laktosfritt smör. (Halvan har en stackars kollega vars lista över saker som inte kan ätas är längre än listan över de som är ok).
Så Dante fick alltså lilla pappret ute i trädgården när vi kommit hem från morgonpromenaden.
Han ville inte ha?!
I vanliga fall så ställer han rutinerat en tass i ett hörn så inte pappret ska fara iväg medan han noggrant slickar rent det från minsta lilla smörgnutta. Men icke; han ville inte ha det laktosfria. Jag gick efter det stora vanliga pappret: japp; på med hålltassen och fram med smörtungan. Vips var pappret rent. Men när jag höll fram laktosfria igen; nä, vill inte ha.
?
Nu är det ju inte så att det liksom är viktigt för mig att Dante käkar smör och alla sorter. Jag bara undrar vad det är som inte verkar vara ätligt med laktosfritt smör?
Nån som vet?

På sjukhusområdet råder ovillkorligt rökförbud.
Ma är inbiten rökare. Rökning har förmodligen orsakat detta i ögat; makuladegeneration som det kallas. När läkaren påpekade detta sa Ma att det hade hon minsann ingen aaning om och tänk om hon känt till det! Som om hon hade slutat av det skälet när lungcancerargumentet inte räckt till.
Nåväl, det hindrade inte henne att tjuvröka två cigaretter på en avsides bänk i väntan på operationen medan hon klagade på hur dåligt hon såg. Fast hon såg minsann bevisen på att andra också brutit mot förbudet. Surnade givetvis till när jag påpekade att om hon såg fimparna så var nog synen inte såå väldigt försämrad va?

Nu är Ma ivägskjutsad i en rullstol till operation. Fyra timmar efter bokad tid.

Vill bara skynda mig att utfärda en varning för en Helmut. Gråhårig kraftig karl med utpräglad tysk brytning.
Ma var skitnervös och satt på en pinnstol och väntade utanför farbror doktorns rum. Jag körde avledningsteknik; pratade om allt annat än operationen. Det närmade sig en timmas väntande, då dyker Helmut upp på stolen intill. Helmut som presenterar sig som blind (på ena ögat) på grund av misstag i sjukvården, han har fått streptokocker i ögat och läkaren som ska operera Ma har försökt rädda synen med en ny operation, men misslyckats och lokalbedövningsoperationer istället för sövning är fullständigt omöjligt att genomlida (Ma ska lokalbedövas) och alla duktiga läkare jobbar i Norge och mannen sim Helmut delade sal med kom åter akut dagen efter sin operation med en kraftig blödning i ögat.
Här ungefär var jag sugen på att slå Helmut med den sista lediga pinnstolen, men både han och jag blev räddade av en läkare som hämtade honom.
Här trodde man Helmuts inblandning skulle vara över, men icke; vem sliter upp dörren till undersökningsrummet som Ma undersöks i?; jo Helmut, ville bara morsa på läkaren.

Imorgon ska jag skjutsa Ma till ögonkliniken i grannstaden för en akut operation. Klart hon är orolig. Huruvida hon skulle stanna över natten var oklart.
I såna här lägen är jag innerligt tacksam att den snälla grannen finns och kan ta hand om Dante. Det underlättar särskilt såna här dagar när Halvan dragit iväg med sin resväska.

Han är kräsen min lille kille; har lämnat sin portion med färskfoder och ligger å demonstrativt tuggar på ett plasttråg det varit lever i (torkning pågår). Han vet att det ligger ett märgben i kylen. Men han låtsas inte fatta när jag säger att han får benet när han ätit upp maten. Han tycker tvärtom; att han kan käka lite foder om benet inte skulle visa sig räcka.

Om matte glömmer stänga dörren till gästrummet, så kan det ju bara betyda en sak; att hon vill att jourhavande pälsbebis ska hoppa upp och pryda gästsängen.