...ska snart fördelas i min och Halvans mage. Hemlagad hollandaise på brynt smör till.

...visste jag inte ens att det fanns, pastellfärgade, mer än decimetern i diameter och så där tjusigt perfekt utslagna. Sånt man kan se fram emot innan blir åttiofem alltså.

Åttiotaggarstädningen idag blev det inte mycket av med, inte av städning typ dammsugning och skåpslucketorkning o sånt som hör till en vanlig veckostädning hemma hos oss själva iallafall.

Snälla dottern var ju hemma över helgen för att fira Ma 85 och sig själv som blev ännu närmare 60 dagen därpå. Snälla dottern älskar att dra fram allt som kräver lite merjobb; silverbestick, sköra glas och porslin med guldkant, manglade linnedukar, silverbrickor och stora serveringsfat av glas. Blommor ska arrangeras piffigt i såsterriner. Mat ska serveras i skålar hämtade från absolut översta hyllan. Ni fattar principen.
Så idag när jag och Dante klev in genom dörren så satt taggarna i ett kök fyllt av soppåsar, tomma vinflaskor och disk precis överallt.
Snälla dottern påminner mig om en chefstyp som kallas "måsen"; hen flyger in, skiter och skriker och flyger ut igen. För hon lämnar allt jobb efter sig. Man får alltså byta dukar, rensa ur kylen, baxa sopor och tomglas. Och så får man åka och lämna tillbaka grejer som hon köpt i all välmening till taggarna som de inte vill ha. Å dra på diskhandskarna då. Å taggarna har slarvat bort diskproppen, å disken har stått och torkat sen i fredags.

Nu ska dammen bli "crystal clear".

Asch, det gåår ju inte! Låta bli att blogga om jobbet alltså. "Varav hjärtat är fullt, därav talar munnen" -därav bloggas det. Igår stod jag mest i kassan. Att titta upp och se en bister kö växa sig längre och längre ger ett adrenalinpåslag och fingrarna börjar fumla på knapparna. Hittills har jag stått med en lugn klippa bakom ryggen och en skylt på bröstet där det står "Ny på jobbet". Men kön är för det mesta fylld av hyggliga och förstående individer. Ibland var det dock så rörigt framåt kvällen igår så jag inte kunde reda ut om det var fem eller sex ciderflaskor framför mig. Hjärnan går på övervarv och kunden stirrar på en som om man var fullständigt dum i huvet. Och det är man ju. Just då. Själv stirrar man på flaskorna. Om och om igen.
Guldstjärna får den kund som ställer upp varorna i grupp efter sort med ett litet mellanrum och ställer ölburkar två och två. Basattnivet :-)

Nu ska jag o Dante dra på taggstädning, har bara kört tre morgontimmar "plock" idag; rödvinet är påfyllt :-)

Och kolla! Det blev sol idag. Oj, den där gula tallriken har vi inte sett här på länge.
Fåglarna i skogen blev som tokiga när den bröt fram, jag hörde tre näktergalar samtidigt. Och grönsångare, dess sång är lätt att känna igen för det låter som om man snurrar ett mynt på en bordsskiva. Väldigt karaktäristisk utan risk för sammanblandning, så man säkert kan säga "det där var en grönsångare" till sin imponerade följeslagare på skogspromenaden.

Jag har en förkylning på gång, ni vet den typen som börjar som smärta i svalget och sedan blir klåda liksom längst bak i näsan, halsen och öronen. Å så det kliar då, jag vet inte hur ni gör i det här läget, men jag försöker liksom klia svalget med tungroten: man gapar, skjuter bak underkäken och gör motsatsen till att sträcka ut tungan (tänk snigel under attack) och tjoffar runt. Det hjälper lite för stunden men bör endast utföras i enrum, man ser något obegåvad ut; möjligen kan en tolerant hund få titta på (storögt).
Vi ska ju till Sveriges framsida i helgen så detta ska motas i grind. Den som har tips på förkylningsbromsare kan väl låta bli att tiga i församlingen?

Men nu ska jag ut i trädgården och ta en match mot maskrosorna före jobbet.

Om man jobbar i en butik som säljer så gott som alla sina produkter i förpackningar av glas (nåja; med några få undantag som hamnat i PET och aluminium), då får man räkna med kras.
Eller hur?
Inget kalas utan kras. Därmed inget Bolag utan kras. Men under dagen har jag tänkt på min krossade flaska, den första kommer man väl komma ihåg? Det trodde jag, men pytt heller att de andra gjorde som jag hann förhöra om saken innan jag gick hem.
Hursomhelst så är jag väldigt glad att det var nåt som weissbier som jag inte gillar, hade känts hemskt att börja krosskarriären med en champagne och förmodligen mycket mera svårstädat.
Bananlukten jag kände när jag svabbade golvet stämde:
"Kryddig, fruktig doft med inslag av honung, torkade aprikoser, banan och kryddnejlika."

Det här återkommande behovet av att ta sängen i besittning vid bäddning; var kommer det ifrån?