Befinner mig utanför klassiska herrbutiken nummer ett i Göteborg. Här köps regelbundet hushållets herrskjortor. Halvan har nu liksom "vuxit" ur sin Barbourjacka (den var redan nästan för liten när jag fyndade den) och är på jakt efter en rymligare modell.

Vi har nyss härjat runt med Barbourrepresentanten som passande nog var på plats på NK:s herravdelning: han skickade oss vidare hit efter en lättare omgång av Halvans klassiska bufflighet, men troligen mest för han trodde de hade fler modeller och storlekar. Men nej.

Nu har jag smitit ut en stund eftersom Halvan börjat försöka göra business med en annan kund som vill ha en Bristol i storlek XL, precis den som han har på sig och som butiken bara har i large. Ok, liite pinsamt va? Smet ut (och kunden nobbade förresten). Hade blivit lite kallt annars.

da Matteo, oj! Ett nytt kaffe som smakar diskmedel även med mjölk i.

Trollhättan.
Trollhättan blev alltså vårt Utöja.
Jag har tänkt mycket på det som hänt men inte känt mig så upprörd. Vilket jag har tyckt varit lite konstigt.

Men jag tror att jag på nåt vis väntat mig att nåt liknande skulle kunna inträffa här lika väl som i USA där skolskjutningar ofta förekommer.

Hur ska man betrakta förövaren? Är han en representant och utövare av en våldsam rasistisk ideologi? Eller är han en psykiskt sjuk och förvirrad pojke?

Det viktigaste måste ändå vara att vi försöker förhindra att det händer igen.
Jag tror på att sedda och trygga barn växer upp till hyggliga medkännande vuxna. Att det är lättare att påverka barn i rätt riktning än att försöka laga trasiga vuxna.

Nu är vi här. Huka er humrar!

Igår var vi hembjudna till en vän på fredagsmys med tacos och lösgodis å allt, så nu är man av med den oskulden också.