Eftermiddagsdrinkar efter långpromenad.

Blue Hawaii,
Champagne Mimosa (brukar inte den vara gul av apelsinjuicen?; och därav namnet?),
Bahamas
och till sist:
Caiprinia.
Halvan håller på att få en sugrör i ögat, för han är på väg att somna.

[Bild]

Det visste jag inte. Men igår ägnade Halvan hela eftermiddagen åt att planera och konstruera ett eget Melodikryss. Sen grälade vi lite eftersom det var meningen att vi istället skulle planerat en resa i vinter.

Sen kom resten av gänget för att hjälpa oss att tömma tre flaskor champagne innan vi for till ställets topprestaurant. Och oj så bra den var! Trevlig servering och underbar mat på vita dukar till imponerande utsikt. Jag åt risotto med Karl-Johanssvamp och halstrad färsk tonfisk. Två kulor sorbet till efterrätt; körsbär och blodapelsin. Vi är en rätt udda samling här eftersom det är en konferensresa med medföljande familjer. Somliga är bättre än andra på att trampa på andras nerver och FÖRKLARA världen för oss andra. Men vi avslutade med en välgörande och rensande liten whiskypinne på Herr och Fru Martinis balkong, sen kunde vi sova gott.

Jag tror inte jag har en framtid som matfotograf. Även om just risotto troligen inte är mer lättfotat än en tallrik gröt.
.

Det går inte längre att blunda för det; det utövas nån slags mystisk religion bland hotellgästerna. Ju yngre de är desto mer fanatiska verkar anhängarna vara. Man kan se unga mammor leda fram sina små barn för att sektledaren ska välsigna dem. Sen i hotellbutiken så köper man små mjuka avbildningar av ledaren och dennes medhjälpare och lägger i barnens vagnar.

Igår blåste det upp. Vinden ökade under eftermiddagen så palmbladen stod och smattrade. Vi hade planerat att gå till en enkel fisktaverna nära hamnen, men det var risk att borddukarna skulle stå som segel på plastborden i pålandsvinden. Så det blev en syrisk-libanesisk restaurang med lite bättre läge i lä. En del av vårt sällskap; ett ungt par med en ettåring lämnade dock bums när de insåg att det röktes shisha vid borden. Vi övriga fick en fantastisk Meze som avslutades med grillat lamm och kyckling. Det var så gott att jag glömde bort att fota, men det blev ju så mycket över att vissa skålar var fortfarande "photogenic" som den friska gröna tabboulehn. Allt var så där överraskande gott; såg inte mycket ut för världen men smällde till i gommen: hommous (beige röra), potatisröra (vit röra), rökta auberginer (brun röra), krossade valnötter med granatäpple (röd röra), falafel...En ny smakpalett.

Äntligen blev klockan 15!