Nu är vi här. Huka er humrar!

Igår var vi hembjudna till en vän på fredagsmys med tacos och lösgodis å allt, så nu är man av med den oskulden också.

Har klippt ut sista stycket ur en intervju i Expressen, vi två (jag och intervjuobjektet) har nog lite olika syn på begreppet flexibel.

Skulle iväg på ärenden som det heter när man ska handla i flera affärer.

Stötte på patrull när jag skulle köpa nytt lysrör till åttiotaggarna på gubbdagiset: nähej, det går inte att sätta i ett tunnare rör än det jag hade med mig, fast stiftavståndet är detsamma invände jag, men nej insisterade blåskjortan i kassan, wattantalet måste vara exakt lika, så jag for iväg (på hennes anvisning) till glosoppestans mest välsorterade, dyra, avsides liggande och väl inrökta belysningsbutik.

Där upplyste mig en av de vandrande fimparna med en frisyr som kommer bli inne igen när åttiotalet gör comeback: "jag såg en hårresande otäck spindel o då passade jag på att spraya luggen"-frisyren (och jag förhoppningsvis ligger nergrävd), att det var ett sånt här tunnare rör som jag skulle köpa. Alltså ett likadant som det jag letat upp på gubbdagiset, fast nästan dubbelt så dyrt här då.

Tillbaka till gubbdagiset, eftersom jag kom på att jag kunde passa på att kolla efter ett par jeans i affären bredvid, fast jag egentligen tänkt göra det i i helgen i Göteborg, men jag kom på att jag handlar sånt bättre utan Halvans sällskap. Passade på att läxa upp blåskjortan lite lättsamt (tyckte jag), som dock surnade till och sa att hon väl fick be chefen om att få gå på mer utbildning då. Ja, vem skulle inte behöva det nuförtiden när det gäller belysning försökte jag lätta upp med.

Nåväl, knallade vidare till lågpriskedjan med separat tjockisavdelning och letade upp ett par jeans i otvättad denim, fatta hur länge jag längtat efter det! Utan patinering i form av stentvätt och slitage. Som jeansen såg ut nyköpta när jag var barn och själv ordnade hål och revor. Snabbt till kassan och där hände det: lysröret gled ur kartongen och pang i golvet. I tjugo småbitar förstås.

Idag var alltså HELT fel dag att shoppa lysrör på.
På alla vis.
Gick inte tillbaka till Clas Olhson.


Dags att packa Dantes weekendbag och våran.

Såga då, jobbigt, men det går.

Älgjakten har börjat och vi befinner oss längst ner i näringskedjan så att säga; men Dante är salig. Nu ska jag försöka lista ut hur man sågar dessa skånkar i infrysningsbara bitar.

Idag kommer Halvan hem från Långtbortistan. Det är ännu en fantastiskt vacker höstdag och Dante har haft skoj med Zorro den långtungade besten. Ser ni att han har Danteludd på tungan? (Som vanligt efter en dust).

Inatt fylldes nya telefonen med mail, jag fattar inte riktigt det här med mail som liksom aldrig försvinner och kommer om och om igen, och bara blir fler och fler, de måste ju ta fysisk plats på någon slags hårddisk och jag betalar inte en spänn för min mailadress?
Plättlätt att städa bort dem iallafall: "släng alla", hoppas det inte var nåt viktigt :-p

Jag bryr mig sällan om att personifiera saker. Men en sak ligger mig varmt om hjärtat; ringsignalen på min mobil, den har jag haft sedan det gick att välja en annan ljudfil än nån av de förinställda signalerna. Och nu har jag lyckats putta över den till denna guldlur.

Här klingar signaturmelodin till "Albert och Herbert" igång när nån vill mig nåt; komplett med regn, hästskoklapper på kullersten och klarinett (är det väl?). Den blir man glad av.

Vad har ni?