Direktlänk till inlägg 29 oktober 2015
Var och pyntade Halvans pappas grav och hans farmor och farfars. Det var ingen annan släkting som hunnit dit ännu så där var grått o kulet. Nu lyser lyktorna och en vacker grankrans pryder respektive grav.
Förr tyckte jag gravar var strunt, dyrt och onödigt, men jag har nog ändrat mig något, även om jag fortfarande själv föredrar att bli strödd eller gravsatt i en anonym minneslund för att inte ligga någon upptagen efterlevande till last.
Jag tycker om att gå och växla några livsfilosofiska ord med Halvans farmor och tända ett ljus för hennes jämnmod och fördragsamhet. Farsgubben hans ligger i graven och våndas lite över att "snokjävlarna" är på väg att vinna allsvenskan. Grabben i graven bredvid är en av hans gamla klubbkamrater, så de har nog mycket att snacka om.
Visst är kapellets devis vacker; kärleken är lika obönhörlig och oundviklig som döden.
Häng med till: https://wordpress.com/post/ohejdat.wordpress.com/4 ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|