det är inte vackert alls.

Igår adventspyntade vi hos åttiotaggarna (ja, vi o vi alltså; Dante pyntade mest med sin blotta närvaro). Pillade fast adventsstjärnor på kvarlämnade häftstift, spikade fast en urblekt granslinga med lampor på verandaräcket, joxade med sladdar till adventsljusstakar, bytte glåmigt lysande lampor och bytte kransar på dörrarna (från plastmidsommarkrans med prästkragar o blåklint till plastjulkransar, den ena med barr och den andra med lingonris. Men det viktigaste: att det gick att tända upp en ljusslinga i en enbuske i trädgården gick inte att fixa. Han som klipper åttiotaggarnas gräs hade även lyckats klippa av sladden. Jag var slö när jag avpyntade sist, lät slingan sitta kvar och kastade in sladden djupt in under busken, men inte tillräckligt långt in alltså. Så idag åkte vi dit och skarvade och eltejpade ihop sladdkraken; döm om min förvåning så fick jag igång den. Så nu kan julen komma.