När man blir med valp så får man en förskjuten uppfattning om vad som är naturligt att hitta i soffan.

Sista föreställningen av Rickard III på Dramaten. Nästan ingen rekvisita alls, en långsamt roterande snurrscen med en rad svarta stolar där skådespelarna sitter uppradade klädda i svarta byxor och vit skjorta eller svart klänning. Väggarna runt scenen ser ut att vara målade av Basquiat. Salongen är utsåld, full av gymnasieelever, men mössor och hattar, tissel o tassel, mobiltelefoner o allmän tonårsoro. De hänger och vrider på sig, flyttar runt och byter plats, vägrar ta av sig hattar, kollar Instagram och smsar frenetiskt. Uppförsbacke för en skådespelare alltså. Men inte för Jonas Karlsson, han kommer ut på scenkanten före ridån går upp och placerar ut en termos och börjar tala till publiken, med en elegant arrogans där vi alla undrar är det skådespelaren som talar eller är det rollen?
Sedan behåller han greppet om den besvärliga publiken, i nästan tre timmar och när han slutligen erbjudit oss ett kungarike för en häst är succén fullbordad. Alla tokapplåderar och det blir fyra inrop.

Igår då, när vi hade barnvakt så fräste vi iväg till huvudstaden med Halvan som vanligt bakom ratten. Sen en rask promenad till Miss Voon som ligger i Eden Park Hotel vid Humlegården, vilket innebär att vi ätit frukost där, men ännu inte middag. Igår var det premiär då på denna asieninspirerade restaurang. Starten kunde varit bättre, vad är det med hippa restauranger och deras svarta toaletter? Det var ju samma sak på Toso på Götaplatsen i Göteborg, man famlar sig fram och man vet inte nåt om ifall det är rent eller inte (kan ju va det som är syftet). Och sen; ingen krok. Det ska finnas en krok på toaletten, så är det bara. Man ska inte behöva ställa ner sin handväska på golvet. Eller som jag då; hålla den i knät medan bestyren utförs.
Men maten var riktigt bra. Vi delade på kockens urval av sashimi som start, fem sorters fiskar och så rå oxe och ren, med tre såser till (skär igenom alla bitar ordentligt nästa gång). Och drack en flaska Diebolt-Vallois Prestige Brut, vi sparar plåtknappen från korken från varje champagneflaska vi dricker, så jag bad som vanligt servitören om att få korken. Jag bad honom tre gånger. Men han var inte ett praktexemplar av "mindfulness" direkt, så det var öppen kanal mellan öronen kombinerat med ett guldfiskminne, jag fick gå därifrån utan kork i handväskan. Nästa servering var en sukiyaki i soppversion på fantastisk wagyu-biff, då råkade jag fråga vad den ljusa klicken i mitten var; varvid servitören fick för sig att det kunde vara smör och att jag skulle vara laktosintolerant (var väl nån annan lantis vid nåt annat bord som sagt nåt sånt och så råkade fragment av det fastna i guldfiskminnet), så han rusade ut till kocken och kom snabbt lättad tillbaka med beskedet att det var vit tryffel blandat med tofu och soya.
Sen blev det gyoza med oxfyllning och friterad grönkål till. Grönkålen liknade den friterade persiljan man fick till camembert o hjortronsylt på sjuttiotalet, men smakade underbart gott och annorlunda mot förväntad kålighet. Så nu är Halvan med på mina planer att odla grönkål i kökslandet nästa år. Nästa rätt var tempura på bläckfisk och grönsaker, alldeles perfekt frasig och god, även om Halvan saknade såsen de serverar till på Yokohama på Andra Långgatan i Göteborg. Sista rätten var koreansk; ångkokta buns med fläsk och kimchi i, men återigen; det har vi ätit godare på Hello Monkey på Magasinsgatan i Göteborg.
Så då hade vi delat ett fat sashimi och fyra rätter samt en flaska champagne. Var vi mätta? Nej. Var vi nöjda? Ja, för det var faktiskt riktigt gott alltihop. Och så slapp vi sitta proppmätta och dåsiga på Dramaten. Notan slutade på 1600kr, varav 675kr var den ljuvliga drycken och trettio spänn gick till fickan på killen med hål mellan öronen.

Lilla hunden på väg till barnvakten. Pälsbebisen ska hänga hos det snälla bagarparet. Vi ska smörja kråset på Miss Von och sen avnjuta Jonas Karlsson i Rickard III på Dramaten.
Som ett vanligt hundlöst par alltså.

Jag gillar egentligen bara det med julen som doftar gott eller smakar gott. Har nästan inget pynt: bara hyacinter, amaryllis, pomandrar och en dörrkrans av lingon. Sånt man kan lägga i komposten efter avslutat firande. Skulle fixa kransen då. Det har alltid funnits lingonkransar överallt där man säljer julväxter, så jag drog till Blomsterlandet: men hittade inte en endaste lingonkrans. Frågade i kassan var de hade kransarna, men nej; lingonkransar hade de minsann inga alls. Va? Är jag omkörd nu igen, har jag missat nåt?
De hade dock röda, vita och rosa julstjärnor med blått glitter på, blingade alltså.

Försökte bota mitt helsikes dåliga humör och tina upp min stelfrusna lekamen med en kopp te, men det funkade inte humörmässigt. Det blev nog liite bättre ändå efter att jag gjort inbrott i de nyinköpta julpepparkakorna (bände försiktigt upp locket med en bordskniv utan att plastflärpen på kanten bröts) och befriade burken från två hjärtan som faktiskt var trasiga. Nyåkers är mina favoriter, vilka är era eller bakar ni själva? Förr gjorde jag ryska pepparkakor, tror det var Hirams recept, man skar tunna skivor. Istället för att kavla och stå i o bli ännu mer förbannad.

Om du vill bli på riktigt dåligt humör en tisdag i november; så kan du pröva att bli nekad preventivmedel av en barnmorskesnärta på grund av hög(!) ålder och sen ägna dig åt plåtarbete och då försöka trycka fast svepen på en stupränna enligt bifogad instruktion. Inte ens Hulken hade klarat det, förmodligen inte heller att övertyga näbbgäddan.