Med vinglasfästen och ljushållare, men galet glest och klent.
Kanske nåt man borde snickra ihop själv istället.

Återkommer till ett tema som varit satt på undantag några månader.
Börjar med en bild på en tautologi. Fast "fläskig" kan man vara även utan knorr. Det är jag ett levande bevis på.

Halvan deklarerade kolhydratsstopp imorse. Är väl lite dåligt tajmat just nu, när grannar kommer med pepparkakor och middagsgäster med saffransbullar och glögg. Men vi gör ett försök. Jag tror på kålsoppa jag. Jag är en god kålsupare.

Dante var dålig igår morse, han klykte tre-fyra gånger ända nerifrån svansroten och försökte spy upp något. Han krummade och ulkade så att andra hundägare skyndade till för att se om de kunde göra något. Sen blev det lite bevakning, på vad som kom ut i andra änden och koll på vattenintag och allmäntillstånd. Men det var inget fel på varken aptit eller leklust och imorse såg det som passerat hela vägen ut som vanligt.

Det är lite konstigt med hundar, de kan hastigt hamna i "herregud; håller han på att dö!, han verkar ju spy ur sig tarmarna!?", till att han får syn på kompisen, slutar ulka, ruskar på sig och viftar på svansen och vill börja leka.

Dante, han äter kolhydratfritt jämt han; inget från växtriket utom nyponpulvret jag strör på färskfodret och inga mejerier, fast han får slicka rent smörpappret när jag lägger ett nytt paket i asken. Han får ofta beröm för sina fina vita tänder som aldrig varit i närheten av en tandborste, men desto oftare ett märgben. Och min egen andedräkt är mera "dog breathe" än hans. Och kass i kistan är han väl ungefär en gång i kvartalet.

Nu ska man väl inte jämföra en hundmage med en tantmage, och jag har inga planer på att börja dela färskfodret med honom, men jag tror nog de flesta mår bättre utan socker och vetemjöl. Inte bara ur fläskighetssynpunkt.