Men nu har jag spagettiarmar, jobba över huvudhöjd är en utmaning, nu ska jag sticka och köpa våtrumsspackel. Ett steg närmare kakling :-)

Dante väckte oss tidigt imorse genom att gå runt och spy lite här och var, först i köket, sen i hallen, sen i köket igen och till sist i sovrummet.

Jag fick dåligt samvete när jag såg att det var en ganska rejäl benbit som var orsaken. Den gick att känna igen på hallgolvet; den kom från ett ben han fick för en vecka sedan. Men förstås lättad när hundmagen fungerar som den är tänkt; det som inte passerar igenom kommer upp igen istället till slut. Förhoppningsvis, tack och lov.

Så nu får det vara slut med att då och då frångå principen om att ge enbart råa ben. Det där benet kom från ett fläskläggskok och jag brukar spara svålen och det kraftigaste benet i läggen till Dante. Men han lyckades massakrera det. Nu hoppas jag bara att det inte ligger fler benbitar och väntar i pipen.

Tre timmar senare är det väl dags att se om unge herrn kvicknat till efter att ha vilat ut efter strapatserna i husses säng.