Jag käkar numera vitamin K2, för att jag äter D-vitamintillskott och då kan kroppen lagra kalcium på fel ställe (läs hälsporre) om det inte finns tillräckligt med vitamin K2 tillhanda. Alltså har jag googlat en del på detta, vilket förstås Facebook snappat upp så jag får denna reklam om och om igen i mitt flöde. Brinner det inte snart i peruken på dej Clary-Ann?

Det är visst ingen bra dag idag. Åttiotaggarmamman exploderade och grät och skrek när jag påpekade de senaste nytillkomna skadorna på bilen hon hyr. Två djupa repor på vardera framdörr. Skrapmärken med lackrester i; både fram och bak samt en redig buckla på höger bak.
Hon har ingen aning om att hon kört i/på nåt, vilket jag tycker gör det hela värre. Om hon åtminstone märkte när hon också skadar andras bilar på parkeringen.

Det kommer att bli dyrt för henne den dagen hon ska lämna tillbaka den, det är nitton månader kvar, tro mig; jag räknar dem. Med den här skadetakten kommet det bara vara skrot kvar och en saftig räkning utöver de fem papp som hon erlagt i deponi som inte lär förslå långt.

Men det blev stor dramaqueen-scen med tårar, gester, gap och skrik. "Jag är värdelös", "jag duger inte till nåt", "jag kan väl inte ta taxi till ICA", "kunde du inte tagit upp detta efter jul", "nu måste jag vara ledsen för det här också"...

Farsgubben blir förstås skitstressad och vill bara sticka strutshuvet i sanden trots att han (i skymundan) bad mig försöka lämna tillbaka bilen förra gången jag var hos dem.

Jag orkar fan snart inte se dem. Och deras läckande element. Och trasiga tvättmaskin. Och glappande brevlåda och lösa ytterdörrshandtag och alla deras tomglas. Och deras adventsljusstakar med trasiga lampor och smutstvätten i badkaret och maten som kryper i kylen och frosten som växer i frysen. Och deras vingliga stolar och dragiga fönster och försvunna räkningar och hennes fimpar som vanligt i kompostpåsen.
Jag orkar faktiskt inte längre.

Just blivit utskälld av ung aggressiv mamma med två ungar. Hon höll på att medelst medhavd sekatör klippa sig ett rejält fång kvistar av grannens tallhäck i skydd av mörkret. Så jag frågade faktiskt om hon hade bett om lov. Det hade hon minsann för längesen och så gjorde hon minsann varje år och jag borde minsann inte lägga mig i och vad hade jag med saken att göra; "det är fult att lägga sig i andras affärer".
Jag förklarade som det var; att det numera bor en ny familj i huset, så hon borde nog höra sig för med dem innan hon fortsatte.
"Har jag klippt i din häck eller?"
"Nej, tack och lov för den står på tillväxt."
"Då så, du ska inte lägga dig i sånt som du inte har med att göra, det är fult."
"Fast jag tycker du ska fundera på vad du lär dina barn nu."

Sen gick vi in till oss, jag blev både spak och paff.

Dante ser besviken ut, han kan inte fatta att matte inte vill låta honom bidra med en å annan hare till hushållet, skogen verkar ju vara full av dem! och lite variation i kosthållet skulle väl inte skada?

Idag ska det adventspyntas hos åttiotaggarna; bytas köksgardiner och fram med ljusstakarna och leta extralampor och skarvsladdar och pillijoxas med belysningen ute. Dante ska gnaga älgben under tiden, var o en gör det den är bäst på.

Nån har gömt något ganska aktuellt i skogen.