Vet ni hur tung en sopsäck är fullproppad med kläder och textiler? Och hur otymplig den är? Och hur irriterande? Och hur ännu mer irriterande den är när den inte bara är en, utan tre aptunga åbäken som står och väntar på en.

Jo, det var ju så att snälla dottern varit hemma hos åttiotaggarna i en hel vecka efter diamantbröllopskalaset. Och hon sätter då ofta igång diverse projekt som hon lämnar åt mig att fullfölja och avsluta.
Den här gången hade hon börjat röja i linneskåpen i källargången.

Åttiotaggarnas hus är byggt på fyrtiotalet, källaren är inredd med plastmatta så fukten kan inte ta vägen någon annanstans än upp i väggarna. Tex. i väggen mellan tvättstugan och linneskåpen.

Eftersom taggarna är av hamstertyp, närapå hoarders, så är skåpen proppfulla med spruckna och möra påslakan från sjuttio- och åttiotalet och söndermanglade (och lappade!) linnedukar från förrförra generationen tillsammans med en enorm uddasamling tunnslitna frottéhanddukar.
Jag har sorterat ut det användbara och lagt det på de två översta hyllorna; tillräckligt stora och hela underlakan, påslakan utan revor tillsammans med matchande örngott. Och där låg också kökshanddukar och frotté i någorlunda skick.
Men nu har tornadon farit genom skåpen och rivit ut allt från de nedre hyllorna eftersom där var fuktigt och i resten av hyllorna råder kaos.

Säckarna skulle jag ombesörja att de förflyttades medelst baxning en och en från sin position uppför källartrappan och nerför entrétrappan och så knös in i min bil för vidare transport till KFUM som noga utvalts av snälla systern som mottagare av denna ynnest. Hon hade dessutom tejpat fast lappar på vardera tre säckarna där det stod "KFUM". Så utomordentligt informativt.

Sen tänker jag ju inte säga till henne att det stod "Återvinning" på skylten där jag körde in och "Brännbart" på containern som de tre svarta tunga asen hamnade i.

När jag körde till åttiotaggarna idag så var det nåt ovanligt jobbigt program på P1; min huskanal, min röst och tröst i etern, så jag tryckte planlöst vidare förbi de förinställda stationerna och hamnade mitt i "Total Eclipse of The Heart" med Bonnie Tyler och tjoff! så for jag tillbaka i tiden till sommaren 1983 då jag sommarjobbade på pappersbruket. Vi brukade passa på att släcka ner i kontrollrummet på nattskiftet och lyssna på musik på högsta volym när vi pustade ut mellan arbetsinsatserna i den varma och bullriga maskinhallen. Kommer ni ihåg henne? Bonnie Tyler var populär, det hade nog gått några år sedan hennes genombrott med "It's A Heartache", men den här var minst lika bra, om inte bättre. När hon började sjunga; "Turnaround..." så stannade småsnacket över manöverpanelerna av, det såg ut som om de flesta i sina gröna overaller liksom försjönk lite i sig själva och lyssnade när Bonnies hesa röst framförde den sorgliga sången. Och när pappret gick av i maskinen med buller och bång, ja som det alltid gjorde, då fick man springa ut i oväsendet för att "dra spets" mellan de roterande knivarna, och då så var det faktiskt som om hennes röst fanns kvar i hörselkåporna (fast de ännu inte fanns med inbyggd radio på den tiden).

"Once upon a time there was light in my life
But now there's only love in the dark
Nothing I can say
A total eclipse of the heart"

Jag gillar den fortfarande och trots den sorgliga och uppgivna texten, så är det en låt som lämnar en starkare.

Nån annan som minns nån åttiotalsdänga av den kalibern?

Vad hjälper väl vackert väder om det är tomt på lekkamrater i rastgården?

Det är städdag idag hos taggarna.

Och ikväll är det fotboll, Sverige ska spöa Danmark och få lite självkänsla innanför tröjorna.

(Det blir rotmos och fläsklägg ikväll förresten Halvan.)