Man äter ål med äggröra till lördagsbrunch och mäter blodtrycket.

Ikväll blir det kalas, det ska stekas färsk tonfisk och lagas risotto.

Det blir ofta en bild när jag stoppar ner telefonen i fickan, den här modellen 6s är verkligen snäppet för stor för mig och mina händer. Men den här blev ju rätt fin.

Vi är alltså överraskade av årets första snö, eller överraskade; jag såg när den kom igår kväll. Men jag har ju inte fått tummen ur än att byta däck. Gissa om det lär vara kö borta på verkstan nu. Egentligen borde jag göra det själv, jag kan ju och garaget är tomt så jag skulle kunna få va inne och krypa o slippa grannglutt ;-)
Fast jag vet ju hur det brukar bli: en enda bultjäkel som inte vill lossna, så får man ändå åka iväg och inte är man poppis bland däckbytarna då, när de inte kan ta fullt betalt, men ändå måste hissa upp bilen.

Bra tycker Dante; att de byggt utsiktstorn i lekhagarna.

Måste slarvat med receptet. Det växte liksom ur pannan.

Inatt försökte jag med öronproppar. Halvan formade en ny snarkskena för ett tag sedan och den blev inte lika välpassad som den gamla, så han låter nästan lika mycket med som utan, fast annorlunda.

För det mesta masar jag mig iväg till ett gästrum vid två-tretiden, men det brukar ta en till två timmar att somna om, så det vore bra om jag kunde stänga ute ljudet och sova kvar. Men det funkar inte, propparna dämpar inte tillräckligt och jag känner mig ljudklaustrofobisk på nåt konstigt vis.

Sen blir morgonen sömnig och seg, men man ska ju inte gnälla när man inte ska iväg till ett jobb och vara alert.

(Dante hänger oftast med till gästrummet, han älskar ett kyligt golv och värmen är avstängd i den delen av huset. Jag gillar också att krypa ner mellan kalla lakan.)

Dagen kan bli hursomhelst idag, åttiotaggarna ska få besök av mig i egenskap av murare och målare (källarväggen bakom linneskåpen); skrapa, putsa och stryka färg och dessutom som elektriker; ska byta ut deras mystiska hemmabygge till belysning i matsalen till LED.
Sedan ringde svärmor imorse; hon väntade på ambulans för hon tyckte hjärtat kändes dåligt och hennes man ligger redan på sjukhuset nyopererad och därmed enarmad. Det blir en hund över då liksom, en golden retrieverhane. Nu hoppas jag det inte var nåt verkligt allvarligt, för hon lät lika alert och intensiv som vanligt, men jag ska vara standby som chaufför mellan sjukhuset och hemmet och hundpassare.

Nu är det dags att åka och köpa murbruk.

Igår fick jag förresten upp plåtreglarna i badrumstaket, det är lite multihantverkare över hemmafrun nu.