Dante har packat bagen och gett sig iväg på en weekendresa. Den här gången ska han vara hos några som leker o busar och som han lätt lindar runt sin tass; de skämmer bort honom med godsaker om han visar minsta ointresse för den medhavda matsäcken. Ska vi också; iväg; imorgon bitti, till huvudstaden, ska bara genomföra diamantbröllopskalaset först. Dags att laga käk (o vänta på rörmokaren).

Jag gjorde hallonmoussen igår, de gula hallonen ger inte riktigt så vacker gul färg kokta som hjortron så jag fick förstärka med lite röda köpebär för att göra moussen rosa istället.
Nu är det dags att rosta pinjenötter, skala potatis, koka madeirasås och steka kantareller.

Alltså; vad är det med hantverkare och klockan?!
Igår ringde plattsättaren när han var här till rörmokaren; jo, det passade så bra för honom att komma hit efter frukost imorgon (idag alltså).
Så vi hastade hem från skogen imorse till kvart över nio. Två timmar senare smsade jag plattisen för att få rörisens nummer och ytterligare två timmar senare ringde han; jo han skulle komma, men om ett par, tre timmar. Så vi pep iväg till vischan och hämtade hundmat, frysen är nu knökfull av Dantes delikatesser. Och nu är klockan långt efter hantverkstid, så han lär väl inte dyka upp idag då.

Men gör det ont nånstans att höra av sig till kunden eller? Nu är väl en gammal mäklartant extra känslig för det här med att hålla avtalade tider. "Van att stå på tå inför sin uppgift" som en av mina kunder sa.
Eller varför inte säga: och hinner jag inte idag så skickar jag ett sms när jag vet?
Nåväl, jag har faktiskt äntligen fixat vår diskmaskin under tiden, ringde den lokala Boschkillen och pumpade(:-)) honom på lite felspekulation och sen fick jag till det med hjälp av mobilkameran, en pannlampa i överkorgen, en grillpinne och en pincett.
Man kan sammanfatta det så här; om hushållet bestod av vegetarianer så hade förmodligen inte felet uppstått. Och ben är rätt likt plast. Och okej: man ska väl skölja före då.

Allt som hände var att soffan blev 27 kilo tyngre.

Nu väntar vi på rörmokaren. Håll tummar och tassar för att han vill behålla rören!

Trodde jag skulle nå vägs ände på knackandet i badrummet idag, men det tog den duktige plattsättaren på snabbinspektion ur mig: allt det vita ni ser på bilden ska också ner, för det är inte puts som jag trodde utan sandspackel.

Gah!
Gah! Säger också Dante. Och grannarna; gah! (de brukar gå iväg på promenad när jag sätter igång).

Dante har gått på skattjakt och fått nosa upp åttondelar av köttbullar utspritt gömda i vardagsrummet, det klarar han galant. Utom den här biten; som ligger på hans boll intill det livsfarliga gallret.

Kanske dags att städa undan det nu för säsongen, vi lär ju inte ha altandörren öppen så ofta på några månader.

Tryggare tugga ben.

Finns inga hörselkåpor för hundar va? Får lita på öronluddet.