Halvans barn har en kusin som var julbordets yngsta gäst igår. Han ska visst vara nio år numera, men beter sig som en femåring.

Nej, låt Dante vara ifred nu; han vill sova -det skiter han i.
Kan du låta bli att repa bordet med kronkapsylerna (som jag var dum nog att ge honom från julölflaskorna -han fortsätter.
Hans mamma säger att han inte får dricka mer must om han inte äter något -han går demonstrativt och hämtar en citronskiva på sin i övrigt tomma tallrik. Sedan tar han sin mammas plats när hon är ute för att fylla på sin tallrik i köket för att komma åt musten.
Han går runt och rycker i dörrar som jag förutseende nog låst, men hittar tydligen sysselsättning i badrummet där han pillar på golvvärmereglaget så att det plötsligt är brännhett under mina fötter när jag tassar upp för en nattkiss.

Men; vi kör bara julbord en gång om året och nu är det ett helt år till nästa.

Det är nåt med karlar och julförberedelser; tidsoptimister. Och det är nåt med kvinns och desamma; fullt påslag direkt.

Halvan har kollat på Star Wars på maxvolym, under tiden har jag;
Tömt tvättstugan på torr tvätt.
Lagt in must och öl på kylning.
Plockat ut de sista julbordsingredienserna från frysen (och Dantes julbordsben): köttbullarna, kolan och saffranskakan.
Skurit upp de glöggkokta revbensspjällen, blandat glaze till.
Diskat ur glasen till glögg och must.
Putsat besticken.
Plockat ur diskmaskinen från igår.
Kört en ny maskin med glasljusstakarna.
Dammsugit.
Plockat undan efter röris och plattis.
Gallrat hallen på jackor och skor och hängt fram fler galgar.
Städat badrummet.
Gått och handlat vört.
Skållat mandel och hällt upp russin till glöggen.
Sockrat marmeladbitarna.
Skördat grönkål.
Plockat undan Halvans öl-adventskalender.
Plockat fram den varmrökta laxen; vem kom på idéen att lägga ihop den varmrökta laxen så att bitarna inte går att dela utan att fiskköttet smulas sönder: skavföttes eller hur man nu ska beskriva det: rygg mot buk?
Diskat och putsat sillfatet.
Samlat upp Dantes alla gamla märgben.
Bäddat; det var fint en kvart tills pälsbebisen skuttade upp.

Halvan har dock lagt i den extra iläggsskivan. Och torkat rent bordet och dukat fram glas, bestick och tallrikar.

Vi blir tretton till bordet och det betyder ju otur. Man ska för att bota skrocken; duka till en fjortonde gäst och sätta en nallebjörn på den platsen. Men det struntar vi i och dessutom lär det vara nån som är uppe å skuttar eller förser sig med mera i köket, så vi lär inte sitta ner alla tretton samtidigt. Jag är lite sur på vårt bord; det ska enligt specen gå att duka till fjorton kuvert fullt utdraget, men inte med stolarna som hör till, de är för breda.

Klockan sex kommer gästerna. Tills dess ska sillen pytsas upp. Brödet skäras upp och läggas fram och ost o smör. Å så ska spjällen stekas på och Janssons värmas i ugnen, rödkålen ska värmas, potatisen kokas och köttbullar och prins korv stekas. Och grädde med och utan laktos ska vispas till apelsinriset och saffranskakan ska få sin frosting och sina lingon. Laxsorterna ska slafsas upp lite snyggt och så ska Halvan förstås på karlars vis skiva upp skinkan. Till den ska senaparna och äpplemoset fram. (Halvan har köpt nåt hemskt; färdig rödbetssallad; ett rosa klägg som jag inte tänker påminna honom om att ta fram.)

Och när de kommer kör vi igång glöggen. Det som är bra med julbord är ju att det alltid finns nåt som nån tycker är gott och ja; vi kör säkert: vört både med och utan.

Hoppsan, råkade visst ta med mig prins korv(arna) i badet ;-)
Varför blir bilderna randiga förresten när man fotar i dimbar ledbelysning?

istället för åsna, så hade han förmodligen jobbat som rörmokare i Glosoppestan. "And finally; Ior just left the building" och jag andas ut. "Fy fan för den här hösten" och "allt är den här jävla regeringens fel" och "Gud vad mycket jobb jag har" och "den här sortens värmerör kan börja läcka och då måste man byta ut hela systemet". Tjost, tjost, tjost...

Nu kör vi igång julbordsstöket på riktigt. Marmelad och kola på plats.

Idag är det julbordsdags här för tjocka släkten, Halvans alltså.
Halvan har alltid sagt att engelsmän är tokigt rigida när det gäller "health and safety regulations" i hans bransch, tycks gälla livsmedel också.

Bekännelse: jag gillar julkalendern på teve. Skarpt.
Vi kollar på den varje dag, eller kollar ikapp på Play om vi missat nåt avsnitt.

Jo, jag fattar att jag inte direkt är den primära målgruppen. Men jag kan inte alls förstå den omfattande kritik den utsatts för. Visst är det lite tjatigt att det alltid är Erik som får vara den tramsiga vuxna och Lotta den rediga. Men jag gillar verkligen ungarna och att de får komma till tals i videodagboken och kommentera sakernas tillstånd i den era som besöks. Och miljöerna, kläderna, och maten, så genomarbetat och ändå lättsamt.

Att skildra historien ur perspektivet hur barn har haft det i olika perioder, gör den säkert lite oväntat intressant för yngre tittare.
Och nu har vi äntligen nått mina barndomstider; sextiotalet -jovisst; Pa hade ensam bilhjälm och bilhandskar under färden och han o Ma rökte medan vi barn flämtande hängde obältade ut genom sidorutorna i baksätet. Däremot var det ingen diskussion om julklapparnas vara eller icke vara hos oss under sjuttiotalet och inga unisexkläder.

Nu ser jag fram mot åttiotalet och alla gräsliga kläder! Hoppas serien får lite upprättelse i backspegeln.