Vi tittade på "Stjärnorna på slottet igår". Jag säger bara heja Marika Lagerkrantz! Jag är trött på politikerförakt. Vid middagen drar Claire Wikholm politikerna raskt allihopa över en kam som "trååkiga" och Stefan Sauk hänger med och lämpar hela bunten över kammen som "karriärister".
Okunnigt. Och Marika blir arg och kallar dem för förespråkare för diktatur.

Kan ju låta dramatiskt, men hon har ju rätt: det går inte att upprätthålla en demokrati om det inte finns några som är beredda att ställa upp som politiker på alla nivåer. Det räcker inte att bara tycka och dela på Facebook. Några måste sitta i kommunfullmäktige, i landsting och i riksdag och verkligen bestämma.
Sedan kan man givetvis ogilla deras ideologier och dåliga beslut, det är en helt annan sak.

Jag tror att människor väljer att uttrycka politikerförakt av okunnighet. Inte för att de inte vet att politiker utför ett för demokratin nödvändigt jobb, utan för att de själva är så dåligt insatta i politiken. De klarar inte av att kritisera förslag och bakomliggande ideologier, så då väljer de att säga "de är idioter hela bunten". Enklast så.

Ju mer utbrett föraktet blir, desto svårare blir det att rekrytera människor till politiken, vem vill bli fnyst åt och avfärdad i nåt viralt Facebookinlägg? Ni vet ju hur svårt det redan är på nivån att få nån att ställa upp i bostadsrättsföreningens styrelse.

Morr.

Lutfisk är det nog rätt få som liksom bara rycker på axlarna åt. Antingen ser man fram mot den, eller så fasar man för doften, smaken, konsistensen och de lömska benen.
I år testade vi Mannerströms tips att lägga den enligt förpackningen färdigblötlagda firren i vatten ett par dagar extra, två vattenbyten per dag. Och jo; den blev nog lite fastare.
Att servera den på handduk tror jag är min egen idé, så blir man av med vätskan som förvandlar såsen till soppa.

PS. Inget för den som använder parfymerat sköljmedel dock.

Det här är en mallrik. Eller mallrika. Eller marleka. Marans egen leksak. Kärt barn har många namn, eller gamla lokala fenomen har många namn.
Den bildas i lerbottnen här i Bråviken. När jag fiskat gös så fastnar de ibland i näten och följer med upp i båten, alltid med egendomliga runda former. Kallas också för näckebröd, kanske för att man trodde det var näckens eget knäcke?
Victoria, ostronbanksdirektören, gissade absolut närmast med sin idé om ett missbildat ostron. Känn dig förärad en romplunta! Vi tar med den när vi kommer och river linbanan :-)

En trött hund har legat still så gott som hela dagen. Dricker och kissar dock. Högt pris att betala för några futtiga exemplar av prins korv. Matte är hes som en kråka och försöker bota sig med nypressad blodapelsinjuice till "På spåret".

Sitter still och pillar lite med nyårsmenyn medan Dante ligger intill och försöker repa sig. Halvan fortsätter sitt Monty Python-maraton. Gästerna på nyår gillar klassisk mat, men de två sjuåringarna kanske dock föredrar hjortfärsbiff framför helstekt filé? Eller tänker jag så eftersom jag tror att filépaketet vi har i frysen bara räcker till oss vuxna?;-) Och riktig romrussinglass kanske det ska vara åldersgräns på? Och förresten passar väl Syrah bättre än Cabernet Sauvignon till hjort?

Pustar, fnyser och suckar.