Dante väntar utanför köttbutiken medan Halvan handlar prins korv* från "närodlad" glad gris. Dante slickar faktiskt på glasdörren in till affären. Och sen erbjöd han generöst att hjälpa husse att bära påsen till bilen.

* samlar på särskrivningar som man kan le åt; som kyckling lever och sjuk sköterska.

(Sen slog klantmatte omkull i värsta pladaskstilen, hamnade raklång på rygg, så där så man måste ligga kvar en liten stund innan man förmår att ens försöka resa sig. Slog i allt mellan nacke och höft, just nu är det mest höger armbåge och handled som molar. Är nog tvåfärgad imorgon. Tur man är vänsterhänt.)

Det snälla bagarparet som brukar passa Dante var här och fikade idag. Dante hade hittat smarta julklappar till dem: strumpor som är sju gånger varmare än vanliga sockor, måste passa bra när man säljer bröd på julmarknad och står huttrar ända ner i tårna.

De tackade inte nej till att vara försökskaniner och testa sig igenom årets sillar:
Glasmästarsillen (helt vanlig klar sill , fast på filé med lök, morot, pepparrot, senapsfrön och krydd- o vitpeppar).
Angosturasill (klar sill med pomerans, kardemumma och en skvätt angostura).
Pappasill (mixad lag av rödlök, morot, chili, kanel, dill, majonnäs och créme fraiche),
Skärgårdssill (krämig inläggning med stenbitsrom, citron och dill).
Dragonsill (också krämig och en gnutta vitlök och fransk senap).
Currysill (a la Ernst med curry stekt tillsammans med äpple och purjo).
Gubbröra (a la Mannerström på matjes).
Och till sist inlagd stekt strömming.
Vi körde rostat knäcke, cheddarost och helt vanlig pilsner till.
Gubbröran kom etta och pappasillen sist. Halvan tycker tom pappasillen smakar filmjölk och då vet jag hur illa det är, för fil är vi båda rörande överens om att det inte är gomgodis.

Sen upptäckte jag att spadet från strömmingen läckt från översta hyllan i kylen...
Ett sånt kladdjobb!

Dom här grabbarna på Lyckliga Fåret i Höganäs vet hur en slipsten ska dras. Dessutom är de hyggliga, kunniga, snabba och har humor.
Fick alltså tillbaka min sax efter inskickning på slipning (en vecka).
Så nu Dante, kan vi fortsätta att fiffa till julfrisyren.

En sån här liten sax med rundade och trubbiga spetsar är perfekt att klippa runt och mellan trampdynorna med. Ingen risk att man råkar sticka den oftast lite ovilliga tassutlånaren. Köpte en liknande först i en vanlig zoobutik: såg likadan ut men det var ingen skärpa alls. Såg ut som en sax men funkade mest som en klämma.

Här går fyra fjäderstekar och pickar, släpp ut mig så fixar jag middagen.

Idag är det sju år sedan vi stod i ett fönsterlöst rum på Sveriges ambassad i Tokyo och svarade ja på frågan.
Det innebär att vi firar yllebröllop.

Halvan har undrat om jag önskar mig något som en middag ute t.ex Jag vill hellre smälla en kork och äta skaldjur och det gör man bäst hemma. Och så har jag önskat mig att han inte ska spela Candy Crush på hela kvällen. Jag tror inte han haft en spelfri dag sedan spelet skapades, det är iallafall flera år sedan. Kommer han få abstinens? Känner jag honom rätt, så lär han sitta på muggen och spela lite i smyg.

Själv har jag börjat firandet genom att leta reda på vigselringen, den har en tendens att gömma sig av och till, även om jag utsett förvaringsplats i köket, sovrummet, vardagsrummet och badrummet. Nu hittade jag den i vardagsrummet, på uttänkt plats; i skålen med champagneknappar på spiselkransen.
På mitt gamla jobb så delade vi lokal med ett bankkontor, chefen var en lite underlig figur som aldrig gick på toaletten, aldrig åt och nästan alltid var nån annanstans, men vid ett tillfälle, strax före vi skulle till Japan, tror det var en julfest (nej, han åt inte då heller, drack bara kaffe) så berättade han följande anekdot om sin syster:
Kvinnan ifråga är pedant, hon skulle ta sig ett bad och tog därför av sina ringar som hon svepte in i en bit toalettpapper för att inte repa emaljen i badkaret med stenarna. Efter badet började hon torka rent i badrummet och avslutade med att svepa över badkaret med lite mer toalettpapper, sedan spolade hon raskt ner papperstussen i toaletten. Ni har redan räknat ut vad som hände; jo, hon spolade förstås även ned det lilla toalettpapperspaketet med ringarna som nog inte var av budgetmodellen. Panik. Hon ringde efter rörmokare och slamsugningsbil, men ringarna var borta.
Så jag har lärt läxan, lägger alltid ringen synlig och alltid på nån av platserna jag tänkt ut. Nu blir jag väl jinxad av av att skriva alltid.

Kommer ni ihåg att sopgubbarna hittade en levande kanin i ett sopkärl för nån vecka sedan? Som Zorros snälla matte tog hand om i det första akuta läget? Det var sen en redan kaninberikad familj som förbarmade sig över den lilla illaluktande kraken.
Nu har det visat sig att hon, för det var det som avslöjades; att det definitivt är en hon: nedkommit med sex nya kaniner. Så hon bar på en hemlighet, eller var det därför hon blev så brutalt och hjärtlöst utslängd?

Man får hoppas att de blir julklappar åt några som förstår hur man tar hand om djur:
Får ej slängas i soporna. Åtminstone ej levande.

Tänk så rörigt det kan bli. Idag var det leveransdags av Dantes färskfoder. Hade beställt fyrtio kilo djupfryst rått slaktavfall. Hälften skulle Turbos husse ha.
Vi hämtar varannan månad hos en hunduppfödare tre-fyra mil bort. Den här gången var det iggymattens tur att agera budbil.

Vid åttasnåret började jag tycka att hon allt var ute och for i det mörka regnet lite väl länge. Hade det hänt något? Så jag slängde iväg ett sms där jag bekymrade mig för hennes väl och ve med de tunga kartongerna i ösregnet.
Inget svar. Och Turbos husse satt på tåget från Stockholm och tänkte passera här på hemvägen från stationen för att hämta favoritkäket. Han smsade att mobilbatteriet snart var urladdat.
Kvart över nio ringde iggymatten; Va! Hade jag inte fått maten?! Den hade hon ställt utanför dörren strax efter två på eftermiddagen.
Ja, inte utanför nån dörr på vårt hus iallafall. Nu gällde det att lista ut vilket hus som begåvats med fyrtio frysta korvar med råa köttrester. Innan klockan blev för sen för att man skulle kunna med att ringa på. Iggymatten förklarade; jamen det är ju ert hus som har pool...
Nu ramlade poletten ner (nej, men vi har fiskdamm), jag vet dock ett hus längst in på nästa gata som har pool. Så iväg och ringa på; jo där öppnade en bekymrad och fundersam man i gråa mjukisbrallor. Han verkade rätt lättad över att jag kom och gjorde anspråk på sölkorvarna. Och Turbo fick hemleverans. Så slutet gott.