Dante är inte riktigt tillfreds med sakernas tillstånd kring nyår.

Vi bor i ett område där det smäller och skjuts raketer i flera veckor både före och efter nyårsafton.

Nu har vi varit ute och gått en runda på behörigt avstånd från de mest populära avskjutningsramperna eller vad man ska kalla platserna där ohängda och uttråkade ungdomar samlas för att se sina pengar försvinna upp i rök med en knall.
Jag räknade till 23 smällar, den första hoppade han till på, sedan gick det bättre, men det är tydligt att han ogillar det och vill kolla hur jag reagerar. Så det är tur matte är skottfast; jag sjunger, busar och bjuder på godis och knallar på i jämn takt. Det funkar bra, fast vid smäll nummer 17 och 18 som var lite kraftigare än de andra; så var godis inget lockande alls längre och när vi kom in på vår gata blev det raketfart på pälsbebisen; han ville raskt till hemmets trygga vrå.

I augusti var han skottfast på mentalitetstestet, både stående och gående. Kanske har en del trygghet gått förlorad i och med förlusten av testosteronet? Vi har övat mycket på smällar, oljud och överraskningar, men kanske inte tillräckligt. När han var valp förra sommaren satt han lugnt kvar och bajsade, medan de sprängde för ett nybygge intill.

Enligt de flesta hundkunniga så är det inte nån mening att försöks få hunden att sluta vara rädd, utan tricket är att se till att den inte börjar vara det. Typ när jag vill klippa en tova mellan trampdynorna; så är det ingen mening att hålla fast stenhårt tills han ger upp, utan mycket bättre att gosa och jollra med saxen så Dante till slut blir avis och nyfiken (ni skulle se mig) och sen hoppsan klippte jag visst lite medan han fick en extra god godbit. Ni fattar principen.
Jag blir jätteglad om ni har tips och tricks. Jo, jag vet att jag gnällt över besserwissertyper som oombedda talar om vad som är rätt och fel med ens hundhållning, men det är alltid trevligt att dela med sig.

Är det nåt fel på mej? Jag hittar omedelbart pandorna i alla dessa bilder som florerar på Facebook.

För er som inte redan sett denna skrämmande reklamfilm:
https://m.youtube.com/watch?v=X21mJh6j9i4
Inga kramdjur precis.

Dante passar på att vila ut mellan kalasen. Igår var det en treåring på besök och imorgon två sjuåringar.

Treåringen snodde allas vår uppmärksamhet och dessutom lite senare Dantes sovplats. Det gick att ana en viss svartsjuka hos pälsbebisen.

Halvan och jag kom nyss fram till att vi båda igårkväll tänkt tanken att det eventuellt skulle kunna vara ett syskon på gång till treåringen. Fast det frågar man ju inte, speciellt inte så här efter jul, vi är själva lite extra gravida nu. Ska bli spännande att se om vi har rätt. Och har vi fel, så är jag bara väldigt glad att vi knep ihop brödlådan.

Hyacinterna har nästan blommat över nu, men det finns blomprakt i huset ändå. Jag blir mer och mer förtjust i amaryllis, det kommer väl med tantåldern.

Snart är det dags att börja dona med nyårsmenyn. Är det nån annan som ska laga till nåt lite extra? Jag hade ett såsmissöde igår (skuret klister blev det; arrow är så mycket säkrare än majsstärkelse), så det kan bara bli bättre, väl?