Det här är en mallrik. Eller mallrika. Eller marleka. Marans egen leksak. Kärt barn har många namn, eller gamla lokala fenomen har många namn.
Den bildas i lerbottnen här i Bråviken. När jag fiskat gös så fastnar de ibland i näten och följer med upp i båten, alltid med egendomliga runda former. Kallas också för näckebröd, kanske för att man trodde det var näckens eget knäcke?
Victoria, ostronbanksdirektören, gissade absolut närmast med sin idé om ett missbildat ostron. Känn dig förärad en romplunta! Vi tar med den när vi kommer och river linbanan :-)

 

Victoria

26 december 2015 22:51

Hur coolt? Det har jag aldrig sett någon tror jag. Måste visa och fråga kära maken om han vet vad det är. När kommer ni? Jag har förvarnat lussegossarna om ytterligare svart lurvskalle. De är okay med det och hälsar att det är ett jättebra springplejs och att man kan bli hur smutsig som helst utan att matte skäller alls.

http://www.fitterbittan.se

ohejdat

26 december 2015 23:07

Jag vet inte om fenomenet är begränsat till Östersjön, har läst om någon som hittat en mallriksamling efter sin mamma som plockat dem i Trosaåns mynning.
Vi kommer väl nästa gång Halvan drar till Långtbortistan om det passar med era planer då, gissar att han vet efter helgerna :-) eller nån gång längre fram när det göttigare att vara ute (om man är mänscha).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig i fortsättningen: www.ohejdat.com Hoppas jag kommer lära mig hur Wordpress funkar snabbt. Hejdå Bloggplatsen! Tack för fyra års dagbokstjänstgöring. ...

Häng med till: https://wordpress.com/post/ohejdat.wordpress.com/4 ...

Det funkar inte att blogga här längre, inte bara foton försvinner utan också hela inlägg. Nyss ett om Pa hos audionomhäxan. Och bloggen tar en massa minne i telefonen. Hur gör man nu då? Byter bloggplattform på nåt vis, det fattar jag, men till...

Förlåt Dante att matte gett dig fläcktyfus, det går över på en vecka ungefär: ...