Det är inte loservarning på att dra i sig ett glas champagne i sin ensamhet på bröllopsdagen va? Tyckte själv det kändes helt ok. Läser en bunt vykort jag fick -79 till, det har sina fördelar att arbeta som städerska i barndomshemmet.

Har hunnit filosofera i skogen på morgonen, Dante är oftast inte sugen på att snacka så mycket så tidigt, han går i sin egen lilla nosvärld. Så jag får gå och låta tankarna löpa fritt utan koppel.
Jag gillar orden frimodig och godmodig.
Ja, de klingar lite gammaldags, men de innehåller så mycket bra. Frimodig är man till exempel när man säger ifrån när alla andra tiger, det är ett begrepp som innehåller ärlighet, uppriktighet, chosefrihet, prestigelöshet och klarsynthet. Och kräver självkänsla och trygghet för att komma till uttryck.
Godmodig är nästan ännu bättre, man tål dumheter, man kan fördra dem, man är tålmodig, överseende, medkännande, man har distans och låter sig inte uppröras av futiliteter. Godmodighet kräver erfarenhet och insiktsfullhet. Så godmodig och frimodig det vill jag vara, då har man funnit sig tillrätta i tillvaron och har beredskap för det mesta.
Varför tänkte jag nu på det här då? Jo, jag fick syn på en platsannons igår igen om en tjänst jag sökte för knappt två år sedan. Det betyder ju att den som istället fick tjänsten redan tröttnat (eller tagit ett karriärsteg, eller flyttat, eller blivit sjuk iofs). Men jag har tänkt på atmosfären på den arbetsplatsen och jämfört med en annan konkurrent. Det är trist, irriterat och lågt till tak där, medan det hos konkurrenten finns plats för både fri- och godmodighet. De två enkla begreppen ska bli mina ledstjärnor, de ska leda mig till "rätt stall" så här i adventstid, finns inte de har jag gått fel.
Idag har Halvan och jag bröllopsdag, jag ska till åttiotaggarna och julstäda och Halvan ska på julbord (medförande jätten Jansson, glöm inte ta med formen hem hjärtat :-)). Vi får fira imorgon med sillprovning.

Härlig morgon, följsam och spännande skogspromenad (vi mötte en intensiv backtränare och matte fick Dante att gå fot baklänges), sedan en lekstund med Zorro i hundrastgården, de lösa och fria dagarna är förbi. Men det gick lika bra det. Fast det här järnröret mitt i rastgården som stack upp nån decimeter ur marken kändes ju sådär när två pälsraketer kommer farande.

Sillfabrik idag. Ska bli kul att testa. Tina Nordströms Ramlösasill med anis o fänkål är den enda jag gjort tidigare, sen har här tillverkats Pappasill (en smakrik och smetig lokal klassiker från fiskaffären på Radiotorget), Angosturasill med pomerans och kardemumma, Taubesill (som glasmästarsill fast med pepparrot också), Selmas sill; extra stark lag och bara kryddpeppar och krossade lagerblad, till sist Tullans sill som görs i två steg och smaksätts med rökt kaviar och worcestershiresås.

Dante har sånt sjå nu: det passerar alldeles för många löptikar och alla fläckar måste undersökas noggrant. Vi kommer ingen vart om vi inte går stiglöst i skogen. Zorro stackaren får se sin bästis förvandlas från bästa lekkamraten till ointresserad nosare. Matte försöker läsa in sig på kemisk kastration och bläddra i frökatalogen samtidigt till frukostkaffet medan hunden deppar och gnyr på hallmattan. Aaooh...