Imorse vaknade jag tio över nio. Sanslöst sent efter en nykter kväll. Brukar ju komma upp typ två timmar före oavsett dag. Dante såg allmänt chockerad ut, men gick i alla fall inte runt med benen i kors. Sen kom jag på att jag var klarvaken sådär ungefär mellan tre-fem (var det inte årets sista fullmåne?). Dante låg på golvet och snusade den oskyldiga hundens sömn. Jag började surfa på olika sillinläggningar till jul, kändes lite roligare att studera anrättning av döda fiskar än att räkna skuttande får trots allt. Även om det är väl just syftet med fåren; att de ska va tråkiga. Vi ska göra julen extra sillig i år är det tänkt. Ramlösasill är given och glasmästarsill fast utan ryggben då, men sen? Nån som har nån sillfavorit? Hittade Tullans sill och Angosturasill på Alltommat, finns ju rätt många sorter, lite för många, svårt att välja. Pappasill får det bli också, den tillhör de kletiga, själv är jag mest för de klara sorterna.
Blir det pigg nattlucka idag igen ska ställa väckarklockan, ska till tandläkaren imorgon.

Fick en fin julblomma (kanadensiskt hönsbär?) av snälla grannen. Så fultomten åkte fram som sällskap idag på andra advent. En ruskigt ful figur som vi fått i present av två retstickor till vänner från Göteborg.

Vi skulle gå tipspromenaden men kom bara till fråga 1, sen vägrade Dante fortsätta gå, satte sig ner och gnydde och gnällde och tittade efter husse bland alla människor som kom ikapp oss. Så vi gav upp och gick till rastgården istället, där träffade vi irländska terriern Torsten vars kloka matte lät Dante hålla på och morra och spela stöddig, Torsten brydde sig inte, men tyckte det var tråkigt att inte få leka istället för att ha den här osäkra unghunden nosandes runt sig. Känner att jag behöver läsa på lite om den här utvecklingsfasen. Vill inte ha en kille som morrar i varje hanhundsmöte, när han varit så lugn o positiv hittills.
Nu brunch framför vinterstudion.