Pyntkriget i grannskapet har skruvats upp till en högre nivå i år; tomtar försöker klättra in överallt och renar betar i trädgårdarna.

En frostnupen och solig decembertisdag for jag å Dante på dagsutfykt till den lilla orten Rejmyre mitt i den stora skogen. Vi drällde runt och nosade(båda) och kissade(Dante) bland de gamla bruksbyggnaderna. Vi hittade den lockande gnistrande glasslagghögen, men gick inte fram, kändes inte säkert inte båda hade skor. Nere vid vattnet stod ett gäng förstelnade skelett av jättebjörnloka, det såg väldigt dramatiskt ut, typ Giacomettiskulpturer, men jag ser att jag inte lyckades fånga den spöklika atmosfären på bilden, de är lätt högre än två meter.
Sen testade vi binda hund utanför antikbutik, funkade sådär, hade velat testa lite längre, men ägaren pratade i telefon och den gamla butiksdörren var inte direkt ljudisolerad. Så sen blev det Priushäng för Dante medan jag handlade glas i glasbrukets butik. Missa inte Reijmyre Glasbruk om du far genom Östergötland, ett glasbruk som Torsten Jansson inte hunnit lägga sina giriga fingrar på (jag kommer aldrig förlåta dig för Orrefors!). Så jag köpte 7 champagneglas av en sort vi redan har; designade av Rickard Juhlin (världens främsta champagneexpert). Det fanns väl cirka 50 st på hyllan, men det är andrasortering i bruksbutiken så det kräver lite snurr mot ljus för att plocka ut de med minst fel, sen är de ju handgjorda eller munblåsta så lite avvikelser funkar ju. Jag kollade igenom rubbet, valde ut tio ok och kollade igenom även dem en extra gång så blev det sju kvar. Jag dissar 1. Ojämn botten: vickiga glas lever inte länge 2. Stora höjdskillnader 3. Skev kupöppning 4. Knott eller blåsor nära kupkanten.
Nu dricker jag en kopp kaffe framför pälsfällen nedanför brasan. Tur att värme stiger uppåt annars går nog fällen iväg snart och hittar ett svalare ställe.

Hann bläddra i julnumret av Alltommat i väntrummet hos tandläkaren igår; göra glögg på champagne!, då kan man ju lika gärna vaska.
Om jag stavar konstigt beror det på att Dante nyss sopade ner mina 49krs läsglasögon från Hemköp i Mölnlycke i golvet så de gick isär. Det var jag som sprallade upp honom.

" Vad gäller nötterna rekommenderar jag i vanliga fall ett dagligt intag om ungefär en handflata, det gör jag även under juletid. Nu är det dessutom ännu mysigare då vi faktiskt kan knäcka våra egna nötter, enligt mig ger det ett mervärde då det tar längre tid att äta. Vi hinner uppfatta smakerna mer och njuter således av samma mängd under en längre tid samtidigt som nötknäckandet kan vara en del av ett socialt sammanhang. "
Citatet ovan är hämtat från Maratonbloggens kostrådgivare på DN. Ingen jag skulle bjuda på party. Nötskalets mervärde i ett socialt sammanhang. Det knastrar om henne.

Husses fåtölj är numera bäst dygnet runt. Dante sov i den inatt och nu hänger han i den efter frukost. Matte ska borsta tänderna lite extra, erbjuda käftis en hygglig arbetsmiljö så att säga.

Imorse vaknade jag tio över nio. Sanslöst sent efter en nykter kväll. Brukar ju komma upp typ två timmar före oavsett dag. Dante såg allmänt chockerad ut, men gick i alla fall inte runt med benen i kors. Sen kom jag på att jag var klarvaken sådär ungefär mellan tre-fem (var det inte årets sista fullmåne?). Dante låg på golvet och snusade den oskyldiga hundens sömn. Jag började surfa på olika sillinläggningar till jul, kändes lite roligare att studera anrättning av döda fiskar än att räkna skuttande får trots allt. Även om det är väl just syftet med fåren; att de ska va tråkiga. Vi ska göra julen extra sillig i år är det tänkt. Ramlösasill är given och glasmästarsill fast utan ryggben då, men sen? Nån som har nån sillfavorit? Hittade Tullans sill och Angosturasill på Alltommat, finns ju rätt många sorter, lite för många, svårt att välja. Pappasill får det bli också, den tillhör de kletiga, själv är jag mest för de klara sorterna.
Blir det pigg nattlucka idag igen ska ställa väckarklockan, ska till tandläkaren imorgon.

Fick en fin julblomma (kanadensiskt hönsbär?) av snälla grannen. Så fultomten åkte fram som sällskap idag på andra advent. En ruskigt ful figur som vi fått i present av två retstickor till vänner från Göteborg.

Vi skulle gå tipspromenaden men kom bara till fråga 1, sen vägrade Dante fortsätta gå, satte sig ner och gnydde och gnällde och tittade efter husse bland alla människor som kom ikapp oss. Så vi gav upp och gick till rastgården istället, där träffade vi irländska terriern Torsten vars kloka matte lät Dante hålla på och morra och spela stöddig, Torsten brydde sig inte, men tyckte det var tråkigt att inte få leka istället för att ha den här osäkra unghunden nosandes runt sig. Känner att jag behöver läsa på lite om den här utvecklingsfasen. Vill inte ha en kille som morrar i varje hanhundsmöte, när han varit så lugn o positiv hittills.
Nu brunch framför vinterstudion.