Ligga på mattes fötter har blivit en ny innesport. Kan ju inte va det minsta bekvämt med tofflor och tår in i revbenen. Men kanske utståbart så länge pälsen är oklippt och funkar som lindrande mellanlägg. Då har man koll på om hon rymmer även om man somnar.

Igår var vi iväg och köpte en micro till åttiotaggarna, en gammal häck med två knappar: minuter på den ena och två effektlägen på den andra: upptining och tillagning. Via en lokal Facebookloppis; jag efterlyste en superenkel micro och typ tio minuter senare hade jag napp. Finns ju inga såna "teknisk idiotsäkrade" att köpa nya längre, iallafall inte för 120 spänn som jag pröjsade.
Idag mottogs den med misstro och skepsis. Förstås. Ma har haft det som princip att vägra micro. Tyckt det varit roligt att nobba hantverkare som bett att få värma lunchlådan. Allt ska värmas i kastrull och ugn. Även sånt klet som färdig risgrynsgröt ska ges chansen att bränna fast i en gryta. Detta är alltså kvinnan som tempererar risifruttiförpackningar i en skål med varmt vatten. Och värmer färdigrätter i vanliga ugnen i det ursprungliga plasttråget. Ja: de krymper.
Jag bar ner den i källaren direkt och sa att vi tar den i bruk efter jul. Så får tvärvägrartanten vänja sig vid tanken en stund. Kanske kommer hon att tänka på den när hon bränner vid nåt nästa gång, vem vet?
Idag var det premiär på att tvätta farsgubben i duschen. Han fick hålla i duschmunstycket själv så nu undrar jag om nån vet var man får tag i ett sånt där förkläde de har inom vården när de tvättar patienter? Eller jag får ta med en regnrock nästa gång.

Ser ni mitt fina Traderafynd? En jättestor mortel, mer än kilot tyngre än min gamla och man behöver faktiskt två (nummer ett står i kylen och hyser saffransaiolin jag gjorde till födelsedagsmiddagen igår och glömde bort). Den är helt intakt och i Kolmårdsmarmor, den var faktiskt oemotståndlig. Nån som vet vad stöten kallas? Ledtråd: växtriket, blommor&bin.

Vi har skickat iväg födelsedagsbarnet till jobbet,den synnerligen ordinära kalsongpresenten föll nog inte helt i god jord; "va bra, då vet jag vad jag ska ge dej..."
Förresten så räcker åren till två 28-åringar.

En hundtur i regn väntar. Då kan man under tiden Dante nosar tänka på följande (för mig iallafall) mycket tankeväckande frågeställning:

Har alltid gillat bogserbåtar.

Imorgon fyller Halvan litegrann, inget stor och jämnt; förutom då att antalet år skulle räcka till två 23-åringar, vikten också förmodligen om de var lite pinniga.
Men vi vill ju fira vår älskade gubbe, Dante tycker vi ska "keep it simple"; en så här stor köttbit: kolla gapet och så lite hemslagen bearnaise till det.
Kan ju bli några slamsor över till en trogen fyrbent vän.

Så hur firade ni era fäders dag då?
Levande eller döda.

Jag har alltid vägrat fira, tyckt det varit kommersiellt trams. Men idag fick jag fira åttiotaggarpappan ändå. Eller fira och fira; snarare hissa. Mamma ringde precis när jag tappat upp ett söndagsbad efter tipspromenaden; pappa har ramlat, jag får inte upp honom, du måste komma!
Så vi for dit allihop; Halvan, jycken å jag, tänkte jag kanske behövde ett handtag. Efter trixande och baxande hade vi till slut fått en ganska mörbultad och frusen gubbe i sittande ställning på sängkanten. Hela tiden ackompanjerade av Mas gnäll; jag orkar inte mera, åh så synd det är om mig, jag klarar inte det här...Pa var mera ståndaktig under lyftproceduren trots sin obekväma situation utan kontroll över skraltiga ben och klena armar.
Sen fick jag lyssna på mera mammagnäll medan Halvan roade jycken i trädgården och herrn i huset gjorde morgontoalett (kl 2 på eftermiddagen); att hon såg ut i håret, att hon måste hinna till frissan innan hon skulle till ögonläkaren, att hon var orolig för att hon var på väg att bli förkyld...Jag undrade om vi kunde ta bort mattan som han snubblat på, men nej den ville hon ha kvar.
Sedan trippade jag försiktigt pappaskrutten nerför trappan. På onsdag blir det några handtag uppsatta och det försvinner nog en matta eller två. Ändå.

Ett grått och svart soffår.

Apropå 60-taggare, läs gärna:
http://www.vardagspuls.se/inre-halsa/lev-som-en-60-aring--och-ma-battre/

De djupa frågorna hopar sig i ett lördagsledigt sinne:

Varför är den nya generationens kockar alltid väldigt skäggiga och generöst tatuerade?

När ska Halvan tröttna på att jaga Pokémonster?

Kommer Elton John hylla Leonard Cohen på konserten ikväll?

Finns det ett samband mellan den höga glöggkonsumtionen och amaronevurmen?

Vill verkligen Donald vara president i fyra år, ville han inte bara vinna valet?

Vilka sillar ska det bli i år och ska jag satsa på äggost med björnbärssylt?

I soffan, i väntan på Halvan som masat sig iväg till jobbet idag trots hosta av kalibern att Dante går och gömmer sig i garderoben när han sätter igång.
Äkta fredagskvällströttma har infunnit sig tillsammans med en knepig huvudvärk som skulle kunna tyda på att även bihålorna vill vara med på förkylningsturen. Hade ett sug efter fisk eller skaldjur, men orken att handla infann sig inte, utan nu väntar en plockbricka ihoptotad av hemmamat.

Idag tror jag julrushen började i butiken, konjaksglöggen tog slut, köerna växte och ett par tappade sin påse med glögg precis utanför kassan, det blir en rejäl replika av Röda havet av två flaskor Morberg. Luktade ganska gott innan vi fick städat undan, samtidigt som jag försökte dirigera kunderna runt halkrisken från kassan. När jag skulle gå för dagen sa chefen att hon önskade att hon kunde klona mig. Det var ju en fin komplimang.