Ett Stockholmsbesök betyder nästan alltid också ett saluhallsbesök.
Den här gången hittade jag omskriven alpost från Österrike hos Österqvist (som även hade vit tryffel för 49kr/gram (hick!)), en härlig tjärtvål i finska butiken, två påsar muskotblomma (till julsillen) och syltad ingefära i Pierias livs till grannarna som är hundvakt. Till sist en tesil modell större, det har jag önskat mig länge.

Om vi nån gång flyttar till Stockholm och jag fortfarande jobbar på Bolaget så vill jag absolut jobba här i den lilla överdiskbutiken i Hötorgshallen, trots att det är fönsterlöst nere i en källare. Tänk som mycket roligt matsnack man måste ha med kunderna och härligt att slippa boxar och burkar.

En helt annan typ av åttiotaggare än vad jag är van vid: Birgitta Ulfsson äger Dramatens stora scen där hon framför en föreställning om Tove Jansson, om hennes liv och om hennes figurer från Mumindalen. Ensam endast ackompanjerad av en pianist i sångpartierna. Publiken älskar henne och hon behärskar allt; röstvariationerna, pauseringen, kvickheterna. En scenkonstens nestor helt enkelt. Den som fick åldras så vackert.

Ta en kaffe i snålblåsten på balkongen, sviten är utrustad med en Nespressobryggare.

Igår hängde vi alltså i Club Loungen på Skäraton, fri sprit och lite småvarmt. Halvan försökte få ihop en Long Island Iced Tea, men saknade vitala ingredienser som triple sec. Vi kom överens om att kalla den variant han ändå fick ihop av flaskutbudet för Three Mile Island, även om den inte var såå katastrofal som det som hände där. Själv höll jag mig mest till Campari och juice. När flaskorna plockades in prick halv åtta var vi ganska bra på trycket och hade försett oss med varsin dubbel espresso och en rejäl whiskey. Halvan var i stadiet då han blir spirituell och vitsig och utåtriktad; han skojade friskt med gästerna och servitören som gjorde sitt första pass någonsin i loungen. En halvtimma senare seglade vi upp en våning till sviten igen där en flaska champagne väntade i en ishink. Halvan fortsatte sin sociala verksamhet på Facebook och blandade skrytinlägg om den fina sviten med vitsiga inlägg om Pokémon som bara mycket initierade förstod. Han borde ha alkolås på sin Facebookinloggning för han lyssnade inte alls på mina förmaningar om att hia sig. Sen skulle han tejpa min hälsporre - det hjälper faktiskt, kanske botar men lindrar och jag hade dumt nog gått en rejäl långpromenad i nya skor med Dante innan han tog sin lilla weekendbag över till grannarna. Dumma nya skor. Och dumma Halvan, eller dumma mig som bad honom tejpa fossingen i vårt tillstånd: jag hade glömt ta med sax så han skar tejpremsorna med min fällkniv och råkade samtidigt skära ett djupt snitt i min lilltå. Blodet flödade, handduken till champagnen blev första förband tillsammans med en tejpbit.
Och imorse insåg jag att jag supit bort handväskan: glömt den i loungen med börs, nycklar, kreditkort, padda och mobilt modem. Aj aj aj...kändes ju sådär, dålig prognos för återförening när ingen från hotellet hört av sig på hela kvällen.
Men den fanns i reception, tack o lov, den unge mannen ville att jag skulle beskriva vad som fanns i och så drog han samtidigt upp mina trosskydd...

Tror vi tar det lite lugnare ikväll och som ni ser har det blivit rätt många koppar kaffe till frukost.