Idag var Dante och jag och lekte i de fantastiska ekbackarna på andra sidan stan. Man kan bli himla sprallig av att springa i alla dessa lövhögar.

Jag passade också på att handla på Citygross som då och då har vänligheten att skicka mig en tioprocentskupong. Annars är det för långt bort liksom. Och det är nåt skumt med kundklientelet: tydligast blir det på köttavdelningen; alla dessa snörpiga pensionärspar som drar runt på kundvagnar större än deras första husvagn och som nu ska omsorgsfullt glo och peta på alla köttråg i hyllan innan de bestämmer sig. Och inte kan maka på sig den där ynka centimetern så jag kan få ta ett gäng märgben och ett par tråg lever till Dante. Såna griniga kunder har inte vi borta på andra sidan stan. Skönt.
Iallafall så köpte jag ett litet gäng hyacinter. Det är en blomma som förändrats rätt mycket sedan jag började sälja den i den kombinerade grönsaks- och blombutiken jag började jobba i som tolvåring för åtta spänn i timman. Då var det en mycket starkt doftande blomma med en lång och kraftig cylindrisk blomställning. Numera ser man mest till små pyttiga mera äggformade blommor med knappt förnimbar doft.
Men man vill ju ändå ha de bästa exemplaren med sig hem:
1. Leta upp de kraftigaste lökarna, helst ska de brädda över krukan.
2. Välj den som är tjockast om midjan. Måttet avslöjar om det är en rejäl blomma på gång eller en tunn och slanig.
3. Kolla att inte blomknopparna i toppen har börjat gulna, kan bero på uttorkning och då ramlar dessa knoppar av till slut så blomman blir skallig.
Färg är en fråga om tycke och smak, med de vita doftar mest.