Efter dagens händelser kring min lön somnade jag en stund, förmodligen var det det som fick mig att drömma om Jakob och hans tjänstgöring hos Laban.

Jakob fick ju fly sedan han lurat sin tvillingbrorsa Esau på förstfödslorätten. Minns ni hur den hungrige Esau sålde sin förstfödslorätt för en grynvälling och hur Jakob lurade sin far Isak att välsigna honom genom att täcka sin arm med ett killingskinn för att likna den mera ludne brorsan?

Iallafall; Jakob tvingades därefter fly till sin morbror Laban och där blev han kär i dennes yngsta dotter Rakel. Laban lovade Jakob att få gifta sig med Rakel om han tjänstgjorde hos honom i sju år. Bröllopet hölls som lovat, med den övertäckta bruden visade sig dagen efter bröllopsnatten vara den äldre systern Lea. Så Jakob fick jobba sju år till för att även få Rakel till fru.

Verkar som om jag får vänta på Rakel jag med.

Usch idag tappade jag farten, entusiasmen, motivationen.
Chefen kom och slängde upp mitt nya avtal för påskrift när jag satt med förberedelserna för kursen jag ska gå nu i två dagar. Men, sa jag, ska vi inte ha ett lönesamtal först?
Hon såg ut som ett frågetecken:?
- Men du delade ju ut underlag till lönesamtal i augusti?
- Jaha, dom, men det gällde inte dig.
- Nähä?
- Nej du kan inte få någon höjning i år, du får vänta till nästa år eftersom du redan fått din lönenivå för 2016 när du anställdes.
- Men jag sa ju att den lönen kunde jag bara acceptera under förutsättning att den bara gällde sommarvikariatet, att jag ville förhandla om en höjning om det blev fråga om en tillsvidareanställning.
- Ja, fast det går inte, du kan inte få någon höjning förrän nästa år.


Men tack som fan. Så sur och ledsen jag blev. Så ruttet. Halvan tycker jag ska sluta jobba och bara sköta om honom och hunden igen som förut. Kanske lika bra det.
Dante deppar med mig.