Om man har en liten, närmast pytteliten Ica-butik så behöver man stå på tå inför sina kunder eller hur? Särskilt inför stamkunderna som handlar så gott som allt sitt dagliga bröd där och har så gjort i decennier.
Ma beställde en färdigkokt pigghamskinka på 3,5 kilo för ett par veckor sedan. Idag hämtade jag den och i kassan visade den sig väga närmare 5,9 kilo. Men? Hallå? Chefen kom utsvassandes och sa att de finns inte mindre; "Piggham väger mellan 4-5,5 kilo, det finns inte mindre"
- Men hur kommer det sig att den här väger ännu mera då? Och att du inte lagt undan en i fyrakilosklassen?
-Jag har ingen mindre nu, då får de ta ICAs vanliga isåfall.
Kassörskan skruvar generat på sig. Jag mulnar och drar hem till åttiotaggarna med köttberget.
Två timmar senare är jag tillbaka för att lämna tillbaka åbäket.

Har precis skickat iväg en bakfull/fortfarande berusad Halvan med en kollega. De hade julbordsknytkalas på jobbet igårkväll. Han ramlade ur taxin redan vid elva så han borde väl kunna återhämta sig under dagen. Frukost=1 samarin + 2 treo.

Idag ska jag göra en sista julförberedande insats hos åttiotaggarna. Har förhandlat bort att även härja runt imorgon förmiddag. Snälla dottern kommer ikväll.
Sen ska jag vara i butiken till 22 två dagar i rad.

Amaryllisen har fått byta fönster; jag har ett stillsamt ställningskrig med grannen, hon översomrar också sina amaryllislökar och låter dem ståta i köksfönstret. Just nu är ställningen 2-6 i antal blommande lökar. Lär aldrig vinna, men nu har hon ju nåt att titta på iallafall.