Måndag kväll.
Äter ankrester i min ensamhet. Dante sover. Husse är i Långtbortistan. Åkte imorse. Och kommer hem sent sent torsdag. Det var en ganska grälsjuk gubbe som gav sig iväg. Fattar ibland inte hur vi två så olika orkar hålla ihop. Han blir skitirriterad på så konstiga grejer, ovidkommande detaljer i mina ögon; som att jag inte ställer besticken sorterade i korgen i diskmaskinen, att jag rivit en yttepyttebit grana padano till hundens mat eller råkat slänga plasten runt skinkan där rekommenderad ugnstemperatur stod. Medan jag tröttnat på att tillvaron styrs av Pokémon, hockey och Candy Crush.
Sen var det dags för en dust med åttiotaggarmamman; granen jag skaffat dög inte och måste bytas. För liten, för smal. Jag vägrade. Hon gapade och tjöt som vanligt och hackade på pappsingen som hon tyckte borde ställa upp och stötta henne i hennes kamp om den livsavgörande granen; en katastrofjul väntar, en usel jul, vad ska snälla dottern säga, hur ska hon klara ut detta på egen hand när jag vägrar, å allt får man göra själv, hur ska jag orka!!!!
Sen passade inte tiden jag föreslog för det årliga julkaffet (en plågsam tillställning), nä annandagen var bättre än juldagen, de skulle vara för trötta då. Varför känns det som om ifall jag föreslagit annandagen, så hade juldagen varit bättre?

Dante tog en tupplur under tiden.