Nu är vi här. Havet är blått. Poolen är ännu blåare. Halvans chef har bokat sviter längst ut mot havet med takterrasser och egna pooler, så lyxigt det kan bli på en sån här anläggning.

Och det stämde att Halvan bokat champagne till flygresan; poff så smällde stewarden korken.

Igår vid skymningen bjöd himlen på kornblixtar över det blanka havet. Och glödande solnedgång. Medan vi skvalpade i poolen.

Sedan var det gemensam trerättersmiddag, alltid samma kaos varje år när servitörerna kommer in med tallrikarna och folk inte kommer ihåg vad de beställt eller inte hör vad de ropar ut. Det har blivit en skojig tradition, det är också en tradition att alla småbarnsföräldrar försvinner ganska omgående så det uppstår en massa luckor runt bordet och övergivna drinkar och tallrikar.

Jag tror jag hittat mitt rimliga förhållningssätt till att jag är här och njuter vid samma hav som flyende syrier ser som ett livsfarligt hinder på vägen till ett tryggare Europa. Kände mig plötsligt futtig igår när jag packade ner pressokannan för att kunna njuta av eget kaffe på resan och samtidigt tänkte på alla människor som inte kan ta med sig nånting alls på sin flykt undan kriget.
Men så här orättvist är ju livet, ingen syrier blir säkrare och tryggare om jag låter bli att resa hit. Och jag har ingen båt. Jag kan bara känna tacksamhet över min livslott och försöka dela med mig; det går fortfarande att smsa HAV100.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig i fortsättningen: www.ohejdat.com Hoppas jag kommer lära mig hur Wordpress funkar snabbt. Hejdå Bloggplatsen! Tack för fyra års dagbokstjänstgöring. ...

Häng med till: https://wordpress.com/post/ohejdat.wordpress.com/4 ...

Det funkar inte att blogga här längre, inte bara foton försvinner utan också hela inlägg. Nyss ett om Pa hos audionomhäxan. Och bloggen tar en massa minne i telefonen. Hur gör man nu då? Byter bloggplattform på nåt vis, det fattar jag, men till...

Förlåt Dante att matte gett dig fläcktyfus, det går över på en vecka ungefär: ...