Efter museibesök och stubbaxande var vi rejält hungriga. Halvan hade bespetsat sig på ett besök på stadens allra äldsta restaurang, Tadich Grill med linnedukar, boaserade väggar och gråhåriga kypare i dubbelknäppt vita jackor.

Vi började med deras "seafood platter".
Ett lite rustikt fat fyllt med allt möjligt från havet; ostron, krabba, räkor, bläckfisk,rökt lax och rökt forell, sardeller och faktiskt några bitar helt vanlig svensk löksill.

Till det deras ljuvliga surdegsbröd (som jag snodde med mig en rejäl bit av) och:

Nu har jag alltså provat vad jag tror är de tre stora mousserande från Kalifornien. Tycker Estate Roederer slår Domaine Carneros och Gloria Ferrer. Eller så är det gårdagens ostronsällskap som påverkar bedömningen.
Efter fatet varsin varm: Halvans plattfisk kom in helt perfekt stekt, inte det minsta överkokt som så tunna fiskar lätt blir.
Proppmätta vacklade vi över till matmarknaden i "The Ferry Building", visste ju att Cowgirl Creamery har en butiksfilial där och kom ut med en "Mount Tam" som ska smaka som en av mina franska favoriter; Chaource, typ Brillat Savarin men med något mera smak och mindre syra.
Så ikväll ska det bli ostpicknick på hotellrummet på nya skärbrädan,
...om bara Halvan vill vakna till lite igen.

Kommer ni ihåg The Log Lady i kultserien?
Hon är jag.
Jag har sedan Yosemite spanat längs vägarna efter en fin bit redwood.
Vad hittar jag i hällregnet utanför museet då? I ett buskage mellan vägen och parken hade man avverkat några Sequoiaträd och minsann hade man inte glömt kvar en liten stubbe till mig. Det var som om träbitarna i museiskärbrädan lockade fram den.
Nu ligger den och torkar på bagageställningen. Gissar att den väger ca 35 kilo. Tur Halvan har guldkort på SAS. Det var faktiskt hans förslag att ta hem hela, jag hade börjat tänka på att leta upp nån med bandsåg eller motorsåg. Så han gick efter bilen, medan jag "diskret" svepte in stubben i min regnjacka och baxade ut den till vägkanten. Frågan är hur man emballerar den...

Efter Lombard street blev det museum; de Young Museum. Keith Harings färgglada figurer dansade i regnet utanför den dystra byggnaden. Vi åkte upp i utsiktstornet:

Tror det kallas för Coromantstål sånt här stål som liksom är färdigrostat. Museet är byggt 2005 och ritat av en schweizisk arkitektbyrå.

Jag hittade en skärbräda i museishopen som blev min, är himla glad i trä och i hantverk och användbara grejer ju!

Trots hällande regn och ilsken blåst så blev vi goda vänner staden och jag idag.

Vi lämnade Mill Valley efter att jag gjort ett studiebesök på den ekologiska matbutiken "Good Earth Natural Foods":

Oj, oj, oj jag tappade hakan; har aldrig sett en sån stor ekobutik i Sverige. Ett enormt sortiment, de hade t.ex fem olika sorters grönkålschips på hyllan. Köpte lite souvenirer; tapiokamjöl, rökt paprika och en ny vitlökspress.
Sen for vi till stan och eftersom vi hoppat över Six flags bergodalbanor så körde vi Lombard street två gånger:

Halvan är knäpp, han tycker det är kul att köra i de galet branta backarna, kryssa mellan bilar och spårvagnar och drar sig inte en sekund från att passa på att knipa en fickparkering med trettio graders lutning.

Det är väldigt mycket brantare i verkligheten än på mina usla bilder:

[Bild]