Nu är vi alltså framme i San Francisco (och ja; jag har lärt mig stava med två "c") eller framme i området: vi bor i Mill Valley på andra sidan bron så att säga.
Igår blev det varsin hamburgare på Napa Valley Burger Company i Sausalito. Tryfferade pommes frites med parmesan till. Och nu tror jag att jag är färdigäten på burgare för resten av resan.
Hamburgare var väl från början tänkt som ett smidigt och praktiskt sätt att servera snabbmat på: en skiva pressat malet kött med lite smaksättning på mellan två brödskivor; så man kunde hålla i den med händerna och bita av direkt. Nu är det ett högt åbäke som man får putta av locket på som en semla och sen skära bitar av bröd, tomat, ost, lök, bacon o kött o liksom montera ihop till en smaklig munsbit. Kanske kan nästa trend bli sliders som än så länge mest verkar serveras på lite finare restauranger med hög hipfaktor.

Sen tog vi oss till bron och över. Hittade konstigt nog en ledig parkeringsplats vid Fishermans Wharf och gick en runda bland kokta krabbor, krimskrams och hungriga trutar. Jag trodde vi skulle ta en skaldjursfrossa där imorgon, men det får nog bli nån annanstans, tappade liksom sugen när jag såg alla färdigfixade mackor och burkar med krabbkött stå och se lite övergivna o bedagade ut framåt kvällen.
Det var inte fiskebåtar som låg vid kaj på Fiskarnas Varv:

Och det var inte heller direkt fiskare som knallade runt bland alla turister; jag har aldrig sett så många eländiga snedseglare på ett och samma ställe: stenade och höga som skyskrapor raglade och ryckte de omkring med stirrande blick. När Halvan smet in på en restaurang för ett toalettbesök, kändes inte gatan säker nog att vänta på, så jag gick tre varv i en souvenirbutik och såg förmodligen väldigt intresserad ut av kepsar, hoodies, nyckelringar och muggar som det stod antingen California eller San Francisco på (se där; stavningen sitter). Jag har svårt att fatta att ingen kan komma på roligare/mer användbara souvenirer sedan kylskåpsmagneten.

Därefter gick färden upp och ner genom stan, vissa gator lutar så man tror att bilen ska tippa över baklänges. Vi såg ingen "streetcar named Desire", men många söta spårvagnar nästan helt tomma på passagerare. De satt istället i alla bilar runtom oss och gasade. Galet mycket trafik i denna tätbefolkade o kuperade stad! Efter en sväng genom Castro och ett misslyckat försök att stanna till i Telegraph Hill på bluesbaren "The Saloon"; omöjligt att parkera, så åkte vi den långa vägen hem via Bay Bridge. Och somnade till "American Psycho" på teven.
Idag regnar det o det får bli en ny ansats till att försöka bli kär i den här staden.