Kommer ni ihåg pengarna? De sex skumma kontantuttagen på raken från åttiotaggarmammans konto om sammanlagt 10.000kr
Jag körde överrumplingstaktik. Ville ju faktiskt mest kolla att hon visste om det. Passade på att fråga igår när jag körde Ma till nagelsalongen. Först försökte hon ljuga ihop nåt krystat som hon själv hörde inte lät trovärdigt. Sen kom det fram att det var till snälla dottern förstås. Julklapp. Tur att man själv kan piga till sig lite. Nä, jag är int bitter, nä...

Jag gör inte så stor affär av internationella kvinnodagen. Men i ett av mina parallella universum; mitt Instagramflöde (jag följer en massa oförtrutna, envetna och rabiata feminister); så strömmar en massa feministiska plakatbilder förbi, där kan man ladda sina kvinnobatterier, men också bli stenhårt dissad av andra kvinns om man inte lyckats formulera sig rätt. Så punkt 1 på rit_lucassis komihåglapp är faktiskt jävligt viktig.
Det har hänt en del sen 1978 då jag gick på prostitutionsstråket i Glosoppestan och svarade "Fem spänn" när torskarna vevade ner rutan och ställde klassikern "Vad kostar det?", samtidigt som jag tryckte in senaste numret av "Kvinnobulletinen" framför torsksnoken (var den så billig?). Mest har det som förändrats känts som backlash. Min väns dotter trippar t.ex runt på dagis iklädd princessklänning medan killarna är utklädda till Star Wars-krigare och vevar med plastsvärd. Tweenies är den nya målgruppen för smink- och modebranschen. Kvinnor leds upp för altargången av sina fäder för att givas bort till en man (som inte letts fram av sin mamma). Men; vi har och har haft flera kvinnliga partiledare, mitt gamla yrke som mäklare har gått från gubbyrke till kvinnoyrke, det är alltid bra med kvinnor som tjänar pengar och det är ibland en kvinnlig röst man får höra presentera sig som Kapten Björkstrand och välkomna ombord på denna flight.
Jag har varit verksam i många mansdominerade sammanhang; fått höra "jaså är det ingen här" när jag släppt in en entreprenör på processanläggningen jag ansvarade för. Har haft lägre lön och högre utbildning. Hade en kvinnlig kollega som motsatte sig samtliga förslag som kom från mig, medan hon alltid stödde den manliga kollegans. Osv.
Men jag ger inte upp ändå. Jag kör förebildsspåret; jag visar att kvinnor kan (om de vill) lägga golv, rensa avlopp, klättra på tak, implementera affärssystem, lägga budget...ja, jag liksom bara jobbar på utan större åthävor och kommentarer. Hjälper andra att tänka om, tänka rätt, som förra veckan när en ung manlig kollega berättade att han önskade sig en son som han kunde dela sitt fotbollsintresse med, varpå jag enkelt påpekade att då kan det faktiskt gå lika bra om det nu skulle råka bli en dotter. Jag väljer kvinnor när jag kan; tandläkare och bilbesiktare.
Fira på idag och gärna alla andra dagar alla ni som känner för det. Jag fortsätter min lågintensiva gerillafeminism.

Igår blev jag bekymrad. De snälla hundpassarna hade ont i ryggen och vädret var inget vidare för det lantliv de planerat för sig och Dante. Kunde jag ordna annan passning?
Så jag satte igång. Smsade grannen, anmälde mig på en hundpassningstjänst, hörde av mig till en uppfödarbekant, till Halvans chefs hundengagerade fru, till en vän med inhängnad tomt, till min forna skolkamrat som nu är ordförande i brukshundklubben; visste hon kanske nån...ja alla jag kunde komma på.
Grannen skulle resa bort, hundpassarna kunde bara helger, uppfödaren hade fullt upp med en skadad hund, Halvans chefs snälla fru har en tik som är van att få va ensam fyrbening så helst inte, och vännen hade precis opererat foten. Sen började jag googla på hundpensionat och besökte hemsidor med bilder på hundstall bestående av burar på rad. Rent och snyggt. Men jag har minnen. Minnen av min barndoms lilla beagle. Som blev lämnad på pensionat i två veckor när familjen åkte på charterresa till Italien. När vi hämtade henne och jag hade längtat så!, då var det en djupt deprimerad hund som kom gående över gårdsplanen, tittade knappt upp och viftade inte på svansen alls. Det tog veckor innan hon blev sitt gamla jag igen.
Sen ringde telefonen; ryggen kändes faktiskt lite bättre, de ville nog ändra sig och kunde ta hand om Dante ändå.
Hurra! Hurra! Hurra!
En sån lättnad. Nu blir resan till Kalifornien roligare.

Dante är lycklig; mera snö!
Att han drar in ett kilo av varan i tasspälsen verkar inte bekomma honom ett dugg.
Nu har han förflyttat sig till sängen förresten och grävt en grop för fortsatt torkning. Där tinar man bäst.
Ligg du där Dante, så ska jag åka och besiktiga symaskinen. Tänk att den lilla bilen redan är tre år.