Direktlänk till inlägg 8 mars 2017
Igår blev jag bekymrad. De snälla hundpassarna hade ont i ryggen och vädret var inget vidare för det lantliv de planerat för sig och Dante. Kunde jag ordna annan passning?
Så jag satte igång. Smsade grannen, anmälde mig på en hundpassningstjänst, hörde av mig till en uppfödarbekant, till Halvans chefs hundengagerade fru, till en vän med inhängnad tomt, till min forna skolkamrat som nu är ordförande i brukshundklubben; visste hon kanske nån...ja alla jag kunde komma på.
Grannen skulle resa bort, hundpassarna kunde bara helger, uppfödaren hade fullt upp med en skadad hund, Halvans chefs snälla fru har en tik som är van att få va ensam fyrbening så helst inte, och vännen hade precis opererat foten. Sen började jag googla på hundpensionat och besökte hemsidor med bilder på hundstall bestående av burar på rad. Rent och snyggt. Men jag har minnen. Minnen av min barndoms lilla beagle. Som blev lämnad på pensionat i två veckor när familjen åkte på charterresa till Italien. När vi hämtade henne och jag hade längtat så!, då var det en djupt deprimerad hund som kom gående över gårdsplanen, tittade knappt upp och viftade inte på svansen alls. Det tog veckor innan hon blev sitt gamla jag igen.
Sen ringde telefonen; ryggen kändes faktiskt lite bättre, de ville nog ändra sig och kunde ta hand om Dante ändå.
Hurra! Hurra! Hurra!
En sån lättnad. Nu blir resan till Kalifornien roligare.
Häng med till: https://wordpress.com/post/ohejdat.wordpress.com/4 ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|